Var är julkänslan?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nej, julkänslan är inte på topp. Kanske beror det på den gigantiska tröttheten som övermannat mig den
senaste tiden. Den fräter sig in i märgen och jag tackar min lyckliga stjärna att jag faktiskt är ledig mellan
dagarna.
Schlager på jobbet har inga problem med den rätta julstämningen. Redan i oktober tände han juleljus och lät julmusiken flöda över redaktionen. Med jämna mellanrum har han bjudit på pepparkakor och glögg. Hög trivselfaktor där.
Schlager håller på traditionen, men redan på annandagen är det slut med julorgierna. Då tar hans andra stora passion över - Melodifestivalen. Han har ett par
likasinnade på redaktionen, men vi andra håller oss
något mer avvaktande.
Kanske är det lite privat, men jag kan berätta att när Schlager fyllde 50 år mitt i sommaren så ordnade vännerna ett äkta julaftonsfirande med efterföljande
schlagerfest. Oförglömligt, kan jag tänka.
Julen må vara en ljusets högtid och de flesta av oss samlas med släkt och vänner, men för många är det en helg i ensamhet. Det är också en farlig tid. Under veckorna kring årsskiftet dör fler svenskar än vid något
annat månadsskifte under året. En del av förklaringen är infektioner, men också stress, ensamhet och extremt osunda levnadsvanor skördar offer.
Just i dag är det annars som mörkast. Den längsta natten. Solen står som lägst på himlen, men om bara cirka två veckor infaller paradoxalt nog perihelium. Paradoxalt så tillvida att då
befinner sig jorden som närmast solen.
En viss lätthet i humöret skänker tanken, i dag vintersolstånd, snart midsommar.
Julnatten är en annan natt att ta i betraktelse. Det är då som djuren kan prata. Jag har inte sett det, men jag har hört det. Riktigt vad dom pratar om vill jag inte redogöra närmare för.
Det är också natten då änglarna sjunger sin speciella hymn. Bibelforskarna har länge vridit och vänt på hur de ursprungliga stroferna var uppbyggda och om jag inte alldeles har kört vilse är det detta som gäller.
"Doxa en hypsistois theoi/kai epi ges eirene/en anthropois
eudokia".
Lite vilse är jag nog. Det där är ju rena grekiskan
(eller, hm, latin) och i de äldsta texterna är stroferna skrivna på arameiska och hebreiska. Just det, vi pratar "Ära vare Gud i höjden ...".
Enligt Birger Olsson, tidigare professor emeritus i nya testamentets exegetik vid Lunds universitet, ska de äldsta texterna tolkas enligt följande:
"Ära, glans och härlighet får Gud i de himmelska höjderna/för på jorden finns nu freden hos hans älskade och utvalda".
Själv är jag lite mer storsint och hoppas på fred och frid för alla. Till alla
läsare, även ni som retar sig så inihelvete på mig, vill jag säga; Ha en underbar jul. Säg att ni älskar varandra och visa det gärna också.
Och tänk lite extra på oss karlar. Det är tufft att vara man när staken står i fönstret och kulorna hänger i granen.