Det ligger utslagna människor i mörka rum i mitt hem. Influensan slog till på nyårsdagen och när jag skriver det här på tisdagen så fruktar jag att även jag går samma öde till mötes. Hosta och värk i kroppen, timme för timme blir det sämre. Varför? Jag som, typ, aldrig är sjuk är på väg att insjukna för andra gången på kort tid. Bara någon vecka sedan magen pajade.
Den här Hongkongvarianten verkar ha slagit till rätt rejält. Det är många som ligger däckade, oförmögna att fungera normalt. Det är aldrig kul att vara sjuk, men det är riktigt illa att vara så sjuk att man inte ens orkar läsa eller se på tv. Bäva månde, borde kanske ha tagit det där vaccinet i alla fall.
Valparna är fem veckor och det börjar bli fart och skoj att ha de små liven runt sig. Nå ja, lagom roligt kanske. Deras franska mamma har släppt på restriktionerna och vaktar dem inte som en hök längre. Således får Polly hälsa och nosa på dem utan att att det blir bråk. Men hon gör det med största försiktighet, smyger fram som en vadarfågel genom köket och får panik i blicken när de små tror att här kanske det också bjussas på lite mjölk.
Läser Peter Wohllebens ”Trädens hemliga liv” som jag fick i julklapp. Träd har alltid fascinerat mig och jag brukar skoja om att jag är dendrofil, men jag skojar som sagt. Enligt Wikipedia är dendrofili en av de mest ovanliga erkända sexuella parafilierna i världen och uttrycker sig i en särskild sexuell eller sensuell attraktion till träd. Nej, det är inte sexet, men jag har alltid varit övertygad om att träd är mer än bara virke och ved. ”Ett levande material” som snickare brukar säga.
De tankarna förstärks när jag tar del av skogvaktaren Peter Wohlleben fascinerande berättelser om oväntade och extraordinära förmågor hos träden. Han citerar de senaste vetenskapliga rönen och kombinerar dem med sina personliga erfarenhet av naturen.
Lika lite som vi ger hundar mänskliga egenskaper ska vi göra det med träd, men det existerar en värld som i vart fall jag har haft begränsad kännedom om. Wohlleben berättar bland annat om hur träden kommunicerar med varandra. Att de kan ta hand om både varandras avkomma och om gamla och drabbade grannar, att de har känslor och minnen.
Det är spännande insikter och oavsett hur man värderar detta så finns det som alltid anledning att fundera över sina handlingar i och i samspel med naturen. För mig handlar det om andlighet och samhörighet större än vad någon gud skapad av människor kan erbjuda.