Vad fan får jag? Vad fan får jag? Vad fan får jag?
Ja, vad fan får vi för den skatt vi betalar? Ganska mycket, om du frågar mig. Nästan ingenting alls, om du frågar Leif Östling, ordförande för Svenskt Näringsliv. Hans skamlösa uttalande, eller ”slarviga” som han själv kallade det i efterhand, i samband med SVT:s granskning av rika människors trixande i form av listiga upplägg där pengar placeras utomlands med det enda syftet att komma undan skatt.
Leif Östling har de senaste sju åren tjänat cirka 275 miljoner i lön och kapitalinkomster. Han har skattat cirka 105 miljoner kronor. Det bör innebära cirka två mille i rena pengar varje månad. Det är ofantligt mycket pengar, men uppenbarligen inte tillräckligt för Östling.
Han är inte ensam om att trixa, men med tanke på hans position är det givetvis försvårande.
Men skit i den arma Leif Östling och låt oss inrikta oss på vad fan vi får. För skatten vi betalar, alltså.
Det är ganska mycket om vi tar det från vaggan till graven. Barnomsorg, skola, sjukvård, vägar och väldigt mycket annat. Skatt är kittet som håller ihop ett demokratiskt samhälle och att vi betalar efter förmåga är på intet sätt konstigt.
Det är ju inte så att rikingarna tvingas vända på slantarna. Många badar i överflöd trots att de, snyft, tvingats betala mer i skatt än exempelvis undersköterskan. Idag är skillnaden mellan en industriarbetare och en vd för de 50 största företagen större än någonsin.
1980 (när skillnaden var som minst) gick det 4,9 industriarbetarlöner på en vd-lön. Idag går det 54 enligt LO. Arbetsgivarsidan tycker att det är missvisande, men oavsett vad som är en exakt siffra så har skillnaderna ökat kraftigt.
Att trixa och fuska med skatten är framför allt ett rikemansproblem. Bara den som har miljoner har ens anledning att placera pengar i offshore- eller brevlådesföretag utomlands. Innebär det att pengar gör oss till girigbukar och att den inre moraliska kompassen slutar fungera?
Kanske, men knappast generellt. Det finns människor med stora inkomster som sköter sina samhälleliga plikter som de ska.
Men tänk om de flesta av oss människor har ett inbyggt habegär i vårt dna. Vi vill hela tiden ha mer och vi associerar ofta materiella tillgångar med lycka.
Det förändrar förvisso ingenting i sak, nämligen vikten av att vi betalar skatt efter förmåga och inkomst. Bara så kan vi bygga samhälle och välfärd för alla. Trixarna är egentligen bara simpla snyltare.