Nog had man tur då man föddes i ett land där man begrip språke, konstaterade en kvinna från Västerbottens inland, på sitt livs första utlandsresa. Den turen är inte alla förunnade. Danska små knytten begriper inte vad mamma och pappa säger. Danskan är så grötig att barnen pratar sämre och senare än jämngamla barn i övriga Norden. Danska kryddad med joller. Fatta! Först vid tre års ålder är de i kapp. Visar dansk forskning.
Språket har sina utmaningar. Även för svenska barn. Som för den här Pitepojken som skickades till kvartersbutiken för att köpa det dagliga brödet.
"Köp en påse små rågkakor", sa mamman och stack till gossen en lämpligt stor slant.
Sonen kom hem med det beställda brödet, men expeditionen hade inte varit helt odramatisk. Upphetsad berättade han att butiksinnehavaren försökt lura honom.
"Jasså, hur då?" undrade modern.
"Jo, när jag stod där vid brödhyllan kom Ove (butiksägaren) och gav mig ett annat bröd. Ta det här istället för det har extrapris, sa han. Så då tog jag det, men så fort han gått la jag tillbaka det och tog brödet jag skulle ha. Inte tänkte jag betala nå extra."
Klokt barn. Extra brukar vara mer, inte mindre. Eller hur?
Eller den här om en annan liten vaken Pitepojk hemkommen från Kyrkans barntimme med huvudet fullt av funderingar.
"Mamma! Det här med hög tid kan det vara olika saker?"
"Hur då, menar du?"
"Ja, Fröken säger att julen är hög tid och i James Bond säger dom att det var hög tid att du kom. "
Mmm. Hur ska vi ha det?
Samme unge man hamnade också i grubblerier om Jesus liv och leverne.
"Mamma! Det här med Jesus. Jag tycker att det har gått så fort. När det var jul så var han bara en liten baby som låg i en krubba och nu när det är påsk är han stor och långhårig och har skägg!"
En människa kan hamna i grubblerier för mindre.
Och nu är det påsk igen. Lidandets och hoppets högtid. Firas till minnet av Jesus död och uppståndelse. Vet de som har någorlunda koll på religionshistoria. Alla har inte det. En ung dam i släktens bekanskapskrets ska "konfa" och förbereder sig inför denna akt.
Generöst delar hon med sig av sina nyvunna kunskaper. Berättar för en överraskad familj att i Sverige är vi katoliker. Nej, rättar mamman, det är vi då inte. Vi är protestanter och religionen är kristendom.
"Va! När blev vi det?" utropar den häpna blivande konfirmanden.
"Det var säkert Reinfeldt som fixade det", inskjuter syster den äldre.
"Ja, jag bryr mig då inte om det där med kristendom och sånt. Jag tror på Gud."
De teoretiska kunskaperna må vara bristfälliga, men Gud har då ingenting att klaga på.
Glad Påsk!