Dom senaste veckorna så känns det inte som om tiden har varit på min sida. Jag har fått stressa som en tok med vissa saker och har haft väldigt många sömnlösa nätter. Varför? För att jag är världens tidsoptimist.
Jag skjuter upp allt hela tiden, jag ignorerar allt vad skolarbete och ansvar heter. Och sen när prov dagen väl kommer så sitter jag där, med ångest som tar kål på mig och ett löfte att nästa gång DÅ så ska jag plugga ordentligt och verkligen vara förberedd. Händer det någonsin? Absolut inte.
Hur lyckas man alltid göra likadant? Det förstår jag inte. Det känns ju som om man borde lära sig någon gång, men det gör man ju aldrig. Det är ju samma visa hela tiden.
Ett perfekt exempel är min kompis, som satt hela söndagen och hade panik för att vi hade en jätteviktigt slutuppgift som skulle in måndagen efter. Dock så tog hon tag i det, gjorde klart uppgiften och lämnade igen den i tid. Efter det så sa hon att hon aldrig skulle göra om det där och börja med allt skolarbete i tid från och med nu.
Spola fram två timmar, vi sitter på biblioteket och jobbar på några små saker till skolan då hon säger ’’Det här kan jag ju egentligen göra senare i veckan, eftersom att det ska ju ändå in på fredag.’’
Okej. Så två timmar tidigare satt du och sa att du aldrig ska göra något liknande igen och börja på skolarbetet i tid. Gick ju superbra. Höll ett par timmar i alla fall.
Grejen är ju att skolarbete är ju inte det enda man skjuter fram. Det är ju allt mellan att städa till att ta hand om problem till att fara på den där resan man alltid velat åka på. Ta tag i det - och som i mitt fall - få det bortgjort. Man borde ju inte gå runt och ha ångest över något i flera veckor och sen bryta ihop dagen innan för att man inser att man inte kommer hinna göra klart det.
Jag önskar verkligen att man tog bättre hand om den tid man har, även om det handlar om att göra något man inte tycker om. Tid är en rätt lurig grej. Jag tror det är många som glömmer att tid är inget som växer på träd och att det tar slut mycket fortare än vad man faktiskt anar.