Tankar från en förstagångsväljare
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det innebär att jag är född på gränsen att inte få rösta på fyra år till. Medans andra är taggade för att bli 18 och gå på krogen så sitter jag hemma och gör valkompasser. Den dagen jag fyller år så kommer jag springa ut och vara glad, inte för att jag får ta körkort utan jag är en av de 6892009 (ungefär från 2007) personer i Sverige som får rösta. Det får mig att känna mig viktig!
Det är första gången min åsikt officiellt räknas och då måste jag ta ett bra beslut. Att välja parti kommer att bli svårt då jag måste värdera vilka frågor som betyder mest för mig och kanske prioritera bort andra.
Det finns ju inte ändlösa kombinationer och jag måste hitta den som jag känner blir den bästa utifrån mitt perspektiv. Jag vet att jag bara blir en röst i mängden men jag vill ändå kunna stå för vad jag röstar på. Första året på samhällsprogrammet så fick vi göra ett helt eget parti och plocka ihop de åsikter vi tyckte var bra i en grupp om fyra.
Det var förvånande hur alla partier var så olika.
Även om vi kanske inte har så väldigt olika åsikter i klassen, så prioriterade alla olika gällande vad som de tyckte var viktigast. Att plocka ihop olika frågor till ett eget parti, fick många att ifrågasätta sina åsikter och inse att de kanske inte var så röda eller blåa som de först trott.
Hur än ni röstar i valet, så se till att veta att ni kan stå för era åsikter. Även om man inte tycker om att diskutera, så är det bra att tänka på båda sidor i de frågor ni tycker är viktiga.
Jag brukar tänka att om man inte kan ifrågasätta det man tror på och förklara varför man gör det, så kommer kanske inte åsikterna inte från en själv, utan är en del av vad klasskamrater, föräldrar och vänner förväntar sig.