Minns inte när jag såg det som ett inslag i gatubilden senast. Det måste ha varit någon gång i slutet av 1970-talet. Gatmatcher i landhockey där målen utgjordes av ett par isstycken med skidstavar eller pinnar som stolpar. Ur trafiksynpunkt på dagens trafikerade gator är gatmatcher inget man bör uppmuntra, men väl den fysiska aktiviteten utomhus.
På den tiden det begav sig samlades kvarters och gatulagen spontant några gånger i månaden i sammandragningar där alla mötte alla. Uppställningarna bestod i målvakt och tre utespelare per lag utrustade med hockeyklubba och istället för puck användes tennisboll. Det handlade om jämna hårda drabbningar där mesta tjafset handlade om bollen smet innanför eller utanför stolparna, men för det mesta kom alla överens till slut efter heta debatter.
Ibland spelades matcherna i korsningen Solandergatan-Kolmilavägen. Ibland på upplogad parkering utanför Bryggeriet. Det var svårt att hitta vettiga platser att spela landhockey på den tiden. Idag finns hur många upplysta utomhusplatser som helst, men numera har innebandyn tagit över i varma sporthallar. På gott och ont.
Skruvar man tillbaka klockan några årtionden var motion, träning och annan form av konditionsutövning ofta förknippad med utomhusaktiviter. De som hivade vikter inomhus ansågs om inte som ljusskygga i alla fall som näst intill. Gymmen i stan var till antalet lätträknade. I dag finns de lite varstans och även om doping är ett problem som aldrig ska nonchaleras är känslan att de flesta utövare och motionärer som frekventerar träningslokalerna är ganska kunniga och upplysta.
Själv känns det som om jag lär mig nya saker varje vecka under Viktresan. Om jag någonsin kommer att bli vän med stak och roddmaskinerna vet jag inte, men de kunniga och upplysta har upplyst mig om att det är värt ett försök.
För ett par veckor sedan stakade jag två kilometer på tiden elva minuter blankt. Var totalt slut efter den pärsen. Ett par dagar senare var min gamle granne och hans sambo på besök.
Det första han sa var att han stakat ett pass på en sisådär tre mil i stakmaskinen. Jag trodde inte mina öron, men den vältränade 58-åringen sa i nästa andetag att han varit aktiv skidåkare tidigare.
Tur och skönt att man inte utmanade honom i en gatmatch i stakmaskinen...