Svensken och små grodorna
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Solen gassar, insekter kläcks och tjärnen ligger närmast spegelblank, men några vak ser vi inte. På håll hörs det vi tror är gässen, men vid strandkanten visar sig ljuden komma från helt andra individer - grodor. Vid vattenbrynet är mängder av grodor sysselsatta med det som ofta hör våren till, parning. De låter banne mig som gäss och är tämligen obrydda av vår närvaro. Honor simmar krampaktigt omkring med klasar av hanar på ryggen. Att få komma till, vare sig det är vår eller inte, är inte alla förunnat.
Tänker på invandrare när jag ser grodorna. Det pratas ju allt högre om att nyanlända måste visa sig värdiga att få kalla sig svenskar. Språktester och kunskapstester och anpassning till den svenska kulturen. Kanske hör "Små grodorna" till den sångskatt som bevisar att vi är riktiga svenskar?
I media får Sverigedemokraterna allt mer utrymme. Ibland utan rim och reson, men Aftonbladets granskning av Sverigedemokraternas förtroendevalda var klargörande. Dessa rättrogna som med skenhelig blick anklagar invandrare för att vara bidragssnyltare och förtidspensionärer. Granskningen visar tydligt att det är Sverigedemokraterna själva som är överreprensenterade på den fronten. Tänka sig!
Bra journalistik, men Country-Bob pekar på en annan mediabild. En inrikessida som toppas av Sverigedemokraternas årsstämma och i botten en mindre artikel om miljöpartiets stämma. En nyhetsvärdering som tål att diskuteras. Särskilt med tanke på att miljön och klimatfrågan är betydligt viktigare frågor än huruvida Sverige tar emot för många invandrare.
I den märkliga (usla) tv-debatten mellan Sverigedemokraten
Jimi Åkesson och socialdemokraten Mona Sahlin visade Åkesson tydligt att partiet egentligen bara har en fråga på programmet och i huvudet och det är invandrare, mörkhyade, svartskallar. Xenofober hävdar en överslätande krönikör på PT:s ledarsida här om dagen. Det gäller säkert somliga, men i grunden är Sverigedemokraterna ett invandrarfientligt parti som med åren städat i vokabuläret. Svensken och svenskheten förpackat i offerskrud. Den lilla mannens kamp mot etablissemang. Och de förhatliga invandrarna.
Sverigedemokraterna är brunfärgat kladdiga och ett missnöjesparti som tycks locka marginalväljarna. De som står utanför, känner sig missförstådda och kanaliserar sina egna tillkortakommande på något annat, exempelvis invandrarna. Förhoppningsvis räcker det aldrig in in i riksdagen, men minns ny demokrati där märkliga amöbor krälade fram och in i riksdagen. Vissa, som den väderspända knäppgöken Vivian Franzen, har krälat tillbaka, men nöjesprofilen Bert Karlsson har inga problem att vara just Bert Karlsson. Han är så folklig, brukar annars kloka människor hävda. Bert Karlsson lade vedträn på elden under en mörk period i Sverige då lasermän och mordbrännare härjade fritt. Det tänker jag på varje gång jag hör honom raljera. Låt oss slippa en ny mörk period.