Har gått i klinsch med stakmaskinen en handfull gånger under träningspassen. Det är ingen vän. Tvärtom ett redskap jag helst skulle vilja kasta ut nu när jag firar 50!
50 år har jag passerat för länge sedan. Det här andra 50-firandet gäller antalet dagar sedan PT, träningsgurun Stefan Thomson och jag själv tryckte på startknappen till Viktresan.
En styv sjundedel är avverkad, men tiden har runnit iväg och visst känns allt bättre och lättare. Det har fungerat perfekt med kosten och drycken så här långt, men det vore en fet fläskig lögn att hävda att man inte varit sugen att kasta sig över X antal hamburgare, kotletter, wienerschnitzel, pytt i panna och allt annat som bara ligger gömt i drömmarnas värld numera.
Öl, whiskeyn och vinet får också stå kvar i hyllorna till några väl valda tillfällen framöver. Någon absolutist har jag aldrig varit och 50 helvita dagar kan vara ett ”rekord” sedan sista aktiva sparken som fotbollsspelare i vid 27.
Thomson är helnöjd över resultaten och att jag inte dragit på mig någon form av skada/slitning. Om han kör ”pep-talk” eller inte vet jag inte, men så säger han i alla fall. Hur som helst har vikten ”rasat” från 120,6 till 112,5 och midjemåttet är minus åtta centimeter sedan starten. Inte någon raketfart i processen alltså men precis som han vill ha det.
Träningspasset fredag lunch var faktiskt första gången jag vek ned mig. Och givetvis var det inte mitt fel. Jag skyller allt på den där stakmaskinen. Jag hatar den!
”Öppna med två kilometers stakning”, meddelade Thomson när vi körde igång fredagspasset. Och jag lovar att det inte är någon lek att veva på med armarna i den maskinen för en som aldrig åkt skidor. Redan efter en och en halv minut är man trött och då återstår en sisådär tio och en halv minut innan målgång i Mora.
Jo, jag tänker givetvis på Vasaloppsåkarna som mer eller mindre stakar sig igenom de åtta milen i ofta taskigt före den där första söndagen i mars. Den videon spelas upp innanför pannbenet hela tiden och dussinet minuter känns som en evighet.
När träningspasset en dryg halvtimme senare skulle avslutas med några svängar bänkpress var muskelkonditionen tömd efter två gånger tio med futtiga 45 kilo på stången. Det skulle ha varit tre om det inte varit för den där stakmaskinen.
Trettondagshelgen 2017 firar jag 100 dagar. Hoppas att stakmaskinen och jag blivit vänner tills dess. Vi får testa under fridens högtid, julen...