Spättapure kan spottas på pappa
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Även glasögon är sådant man kan nappa tag i och kasta iväg och kul är det det också.
Hon har börjat få barnmat som komplement till vällingen sedan någon månad. Den kan man spotta en hel meter.
Det är kul att se när hon provar någon ny maträtt. Hon vet inte riktigt om det är gott eller inte första gången. Dag två har hon hunnit fundera och då vet hon bestämt.
Kalops går ned med en väldig fart, för att inte tala om päronpure. Mums! Rödspättapure åker ut direkt. Den duger bara till att kladda ner pappa med.
Facebook.com är en Internetföreteelse som växer med fart. För de yngre är detta ingen ny företeelse. Det som händer just nu är att användningen tycks spridas även bland medelålders som mig.
Kort sagt är det en avancerad telefonkatalog utan telefonnummer men med bild. Du kan hitta gamla kompisar och ansluta dig till olika intressegrupper. En tidigare arbetskamrat till mig hittade mig på Facebook från sin nuvarande bostadsort i Namibia. Jag hade inte en aning om att han var där.
Med Facebooks hjälp kan man till exempel skicka digitala kramar eller digitala öl. Så lite tramsigt är det också, det ska inte förnekas, men samtidigt kul. Man måste ju inte vara så präktig jämt.
Där finns intressegrupper som "Det heter plättar, inte pannkakor", med hela 3 000 medlemmar. Den handlar om språk men är trots det inget för mig. Jag säger nämligen plättar om småplättar, pannkakor om plättar och slutligen tjockpannkaka eller ugnspannkaka om pannkaka. Fel, säger Ulla och barnen och gör precis tvärtom.
"Pitemålet" har 257 medlemmar. Man ska kunna både förstå och tala pitemålet för att få vara med, så jag får inte vara med där heller men det var allmänbildande att kika in på dess hemsida på Facebook.
Facebook är som jag ser det först och främst en social företeelse. Det är ett uttryck för vår vilja att ha vänner och kommunicera. Det är gott nog.
Mark Zuckerberg grundade The facebook i februari 2004, främst tänkt för de andra studenterna på hans universitet i USA. Därefter växte företeelsen till andra universitet. Först i slutet av förra året blev det ett allmänt nätverk på Internet.
Det är alltså på tok för tidigt att döma ut företeelsen som en fluga, som någon gjorde med Internet.
"Who the hell wants to hear the actors talk?" påstås H M Warner på Warner Brothers ha sagt 1927, när ljudfilmen kom.
Vem vill bli känd för något sådant?
God Morgon!