Det finns något magiskt med sommaren. Det kanske är ljuset, det kanske är det som fyller oss med den där varma underbara känslan. När jag var liten trodde jag att det var den stora friheten, sommarlovet. Men nu har jag insett att det kommer så mycket tidigare än så, att det måste bero på något annat.
Ja redan i mars är det något i mig som vaknar, en längtan, en gnista, en glimt av bubblande livslust. Sen ökar det sakta, går i små vågor medan det försiktigt stiger, för att i maj någon gång gå över till riktigt sprudlande livsglädje.
Jag älskar den här tiden så otroligt mycket, de soliga dagarna då man ligger på skolans gräsmatta och njuter av värmen, hoppas på att bli lite brun, dagarna då man öppnar alla fönster i klassrummen och tjatar på lärarna om att få gå ut. Första glassen man köper för att svalka sig, första isande, fruktansvärda doppet, så kallt att man tappar andan. Så obegripligt härligt det är.
Och som en extra krydda till de andra rusande känslorna finns där en förväntansfull längtan, så stark att det ibland gör ont. I huvudet pågår ständig nedräkning, bara veckor kvar nu, snart är jag där. Sommarlovet, tvångslösheten, friheten.
För även om det är ljuset som fyller mig med energi och lycka så är sommarlovet den ultimata friheten. Tio veckor utan läxor och krav, massor av tid att fylla med resor, vänner och grillkvällar som håller på hela nätterna. I sommar har jag jobb några veckor, men det spelar ingen roll, för jag är ändå tusen gånger friare än under skolåret.
Sommarlovet är helt enkelt tio veckor av att leva fullt ut. Trots att det är en period då man har tid att sitta framför datorn blir det mindre dator än vanligt, för man har ingen stress som måste dövas. Ingen ångest som slår till så fort du slappnar av. Så därför behöver du inte gömma dig under täcket flera timmar innan du kliver upp, du behöver inte fastna i tråkiga vanor.
Du kan bara vara fri.