Sommar, sommar, sommar, ja, då höjer vi bensinpriset. Det är likadant varje år. När sommaren tar vid och vi blir fler ute på vägarna så blir bensinen genast dyrare. Ibland riktigt ordentligt, vi får väl se vart det barkar i år. Bensinbolagens förklaring är att efterfrågan ökar på sommaren. Jag vet inte om det är en särskilt bra förklaring, snarare en krystad ursäkt. Borde inte priset sjunka om fler är intresserade av att köpa?
"Kartell, komplott, konspiration" flyger genom min överhettade hjärna när jag rattar mitt fartvidunder genom Sverige. Det blir ett par hundra mil och de där extrakronorna som hamnar i bensinbolagens ficka kraschar väl inte direkt min privatekonomi. Men, det är principen, jag gillar inte de här förbannade sommarhöjningarna.
Kanske skulle man ha ställt till bilen och gjort som Lars Wikander. Han har uppfunnit ett nytt ord för ett speciellt sätt att motionera. Börja gåka, skriver han och berättar att gåka är en sammansättning av gå och åka.
Så här går det till. Du tar bussen, spårvagnen eller tåget, ja, är du rik kan du ta en taxi vart du vill och hur långt du vill. Sedan stiger du av och går hem. Det är okej att vända på ordningen och gå först.
Lars Wikander hävdar att gåka sprider sig och att alla som får höra om idén gör tummen upp.
Att komma hem är alltid skönt, men att ha semester när regnet blir vardag går mig på nerverna. Bestämde mig för att röja i källaren och ganska snabbt kände jag att det här kan bli en övermäktig uppgift. Travar med lådor fyllda med barnens leksaker och prylar, gamla skridskor, ja, alla sorters skor. Lampskärmar, prydnadssaker och en jävla massa krimskrams.
Det mesta kommer aldrig att komma till användning.
Dessutom böcker, tidningar och skivor. Fem bananlådor fyllda med cd-skivor och är de placerade i källaren är det inte troligt att jag kommer att lyssna på dem. Så, den som vill köpa minst tusen cd-skivor för en krona styck kan höra av sig.
Röjningsarbetet är intensivt och svetten rinner. Jag baxar och lyfter och en del lådor är rejält tunga. Plötsligt tappar jag greppet om en låda som dunkar rakt ner över långfingret. Det går en blixt av smärta upp till hjärnan och jag skriker rakt ut. Helst vill jag rulla runt tio varv som en del fotbollsspelare gör när de får en smäll. Typ Portugals Pepe.
Fingret blir blått, men tack och lov ingen fraktur. Bara lite dunkdunk och ajaj och det är då man behöver en förstående hustru och en kall öl på altanen. Den fortsatta röjningen av källaren tar vi en annan dag.