Så var den då äntligen här, sommarhelvetet. Det är nu allt skall göras, uppfyllas och infrias. Under några få veckor med i bästa fall en och annan soldag skall hela den långa mörka vinters ackumulerade frustration och ångest tas igen. Inte helt lätt.
Så vad gör man? Tja, till att börja med skall det ju sjösättas. I år har jag varit osedvanligt trög med att komma igång med just den biten och jag vet inte vad jag skall skylla på. Nationella prov, skolresor och modiga 496 (!) individuella betyg att skriva in i katalogen gör nog sitt.
Men ändå. Arbetet skall väl inte få inkräkta på fritiden, och definitivt inte på just sjösättningen? Nu har jag väl i ärlighetens namn även mig själv att skylla. Någon båt för mycket att ansvara för i kombination med en allt mer utvecklad uppskjutarmentalitet har nog påverkat situationen väl så mycket. Men även om vårturerna i skärgården uteblivit ”flyter” nu det mesta som det ska och sommarseglatsen närmar sig på riktigt.
Fast å andra sidan. I vår har jag gjort en hel del saker som jag vet normala människor tillbringar fritiden med. Jag har klippt gräs och röjt lite på tomten. Läst i solstolen. Grillat på altanen och tittat på damfotboll. Till och med gått på födelsedagskalas hos äldsta dottern vars bemärkelsedag jag i många år missat. Eller inte missat direkt men i alla fall inte kunnat besöka på exakt rätt tidpunkt.
Jag har bytt bil och en dag var jag ytterst nära att nästan åka till Ikea med fru, barn och svärmor, men där gick gränsen. Herregud. Det har funnits stunder under våren när jag känt mig som Fantomen, ni vet: ”Ibland går Ove på Piteås gator som en vanlig man”.
Under midsommarhelgen hade vi gotlänningarna på besök och på lördagen, det vill säga helgens suraste dag, bestämde vi oss för att ta motorbåten Doggen ut på havet och besöka Rönnskär. Doggen är byggd som lotsbåt 1938 och väl anpassad för uppdrag i gropig sjö. Men – och det här är viktigt – rörelsemönstret är ett helt annat än hos en segelbåt som alltid har stöd av vinden och seglar på vågorna, inte igenom dem. Det blev med andra ord en gungig resa med några gröna ansikten och när vi sedan kom fram till Rönnskär var till råga på allt hamnen borta. Jo, det är sant. Den gamla trånga och trevliga lotshamnen fanns i inte längre kvar. Istället stod ett par stora grävmaskinen på piren och inloppet var stängd. Jag visste nog att hamnen skulle grävas ur under vintern men tog för givet att arbetet skulle vara färdigställt innan midsommar. Nu hade vi spöregn och dimma med liten kuling i masttoppen – bara att vända om - snacka om blåsning.
På söndag startar Gotland runt och för mig blir det tionde varvet, lite jubileum där. Nästa vecka seglar vi mot Ulvön, veckan efter blir det Finland och sedan rullar det på av bara farten.
Kan nog bli en bra det här – trots den tröga starten – så Fantomen lär inte ses vandra på Piteås gator så mycket den här sommaren heller.
Ohoj!