Som en nakenrullning i brännässla
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Danmark tvingades avstå Skåne, Blekinge, Halland och Bornholm. Norge blev av med Bohuslän och Trondheims län. Bornholm och Trondheim återgick till respektive land i samband med kriget 1660, men resten blev delar av det vi nu känner som Sverige.
Det har gått exakt 352 år sedan Roskildefreden och att jag överhuvudtaget nämner det beror på att jag vill koppla in på idrott. Jag menar, tänk om Skåne varit danskt. Ingen Zlatan, ingen Henke, för att nämna två rätt hyfsade svenska fotbollsspelare.
Huruvida det är några skåningar som tävlar i OS i Vancouver är väl mer tveksamt. Kanske Mattias Weinhandl.
I förra veckans krönika skrev jag "Fy fan för att bli fyra". En tung placering, precis utanför pallen. Finns inget tyngre.
Ja, det skulle väl vara att leda med 3-0 i hockey efter första perioden.
Men det går ju att ta revansch. Anna Haag fixade silver i så väl skiathlon som lagsprinten. Och Marcus Hellner tog guld i skiathlon. För övrigt en av de största idrottsupplevelser jag varit med om på många år. Ett lopp som hade allt. Från Jonas Olssons utbrytning till upphämtningen och den dramatiska upplösningen. Det är sådana stunder som möjligen kan förklara allt vad sportnörderi är.
Aftonbladets kolumnist Fredrik Virtanen sågade nyligen sportnörderiet och satt förmodligen med huvudvärk efter lördagens melodifestivaltrams samtidigt som Olsson och Hellner fixade dubbla svenska medaljer.
Så här skrev han i alla fall i onsdags:
"Låten börjar. Den är dålig. Om och om igen. De historiskt kassa låtarna i årets Melodifestival krossar pophjärtan." Och vidare: "Så svagt, okarismatiskt och omelodiöst att det framstår som skamlöst att arrangera denna gigantiska musiktävling ..."
Ho ho, ha ha, jag hade fan rätt och detta trots att jag inte sett en enda minut av eländet. För Virtanen är inte ensam om sin kritik. De människor jag känner som älskar schlager är förtvivlade.
Jag ska kosta på mig ett råd. Sparka Christer Björkman och anordna en enda svensk uttagning. Det räcker, jag försäkrar, det räcker.
Det är, för att återgå till OS, längdskidåkarna som visat go och vilja. Ännu en guldmedalj säkrades när herrarna körde hem stafettguldet. Bra så och när jag spänt följde hockeymatchen mellan Sverige och Slovakien på torsdagsmorgonen kände jag mig in i det sista som gamle Oil Can Boyd som myntade uttrycket:
"Allt är inte en dans på rosor, men det har jag inte lärt mig än".
Mmm, det sved som en nakenrullning i ett brännässlesnår. Nä nä, inte som Vitryssland 2002, men ont gjorde det. Nå ja, Sverige imponerade inte och då ska man heller inte få spela semifinal mot Kanada. Lycka till, Slovakien, det lär ni behöva.
Trodde inte jag skulle kunna känna så, men faktiskt börjar jag bli lite less på OS. Om än inte lika less som jag är på kylan. Det räcker nu. Ge oss sol och vår, ge oss värme och skönhet, ge oss den varmaste sommaren i mannaminne.