En vagel i ögat. Ser ut som en boxare som just förlorat på poäng. Svullet och irriterat. Som 27 års tandvärk eller en böld där bak.
Vagel i ögat och huvudvärk på det. Nja, december har inte riktigt infriat förväntningarna.
Och var är snön? Bara mörker. Känns inte som vinter i paradiset direkt, men vi tänder ett ljus till och låtsas att allvar är lek.
Lyssnar på det vackra vemodet i Veronica Maggios "Låtsas som det regnar" och orden kramar åt hjärtat en smula.
Varför säger man så? Låtsas som om det regnar.
Det betyder förstås "Låtsas som om något inte sker fast det är uppenbart att det gör det" och är ett så kallat idiomatiskt uttryck. När vi lika är i gång är det bäst att förklara det också. Kollar nätet och hittar den här förklaringen på wikipedia:
"Idiom betyder språklig egenskap, variant, dialekt, eller särart. Idiomatisk innebär något som är karakteristiskt, säreget och språkriktigt korrekt för ett språk eller en dialekt. Idiomatiskt uttal innebär att man uttalar ett språk som en "infödd". Idiom kan också åsyfta ett idiomatiskt uttryck, det vill säga ett talesätt eller en fast fras som ingår i en språkvarietet."
Svensson i Svensbyn och Nyman i Nybyn fattar poängen, men tänk om du säger "Ingen ko på isen" åt någon som börjat lära sig svenska på SFI.
Ingen ko på isen. Eh?
Eller som när Refaat El-Sayed (om någon minns honom) anade ugglor i mossen och sa "här ligger en gravad hund".
Vi tänder ett ljus till och även om inte snön vill falla så låtsas vi som om det regnar. I morgon är det lucia och för den som är ute efter lite stämning och vill känna lugnet brukar det vara ett säkert kort.
Jag upplevde ett luciatåg redan förra lördagen. Musikstudenter från Framnäs lussade och som de sjöng stämmor och allt vad det heter. Högklassigt, men jag tyckte synd om flickan som var lucia. De levande ljusen i kronan hade droppat ner stearin i hennes långa mörka hår.
Sitter här i decembermörkret och känner vemodet skölja in som på en öde strand en mulen höstdag. Frusna ögonblick och minnesglimtar flimrar förbi. Det är långt till sommaren, långt till värme och sol.
Men om vi nu ändå tvingas dras med den här kalla och mörka tiden kan vi väl ändå få avnjuta/genomlida den med snö. Vit snö som lyser upp och bonar om.
Vinterperioden är annars tid för läsning. Jag har precis skrivit min önskelista till Tomten och den innehåller (nästan) bara böcker. Ja, jag har varit snäll nog för att i vart fall få någon av dem.
En annan favoritsysselsättning vintertid är en lördag/söndag i soffan med Vinterstudion. Jag är ju fotbollsnörd ut i fingerspetsarna, men det händer att jag kollar in annan sport också och då allra helst längdskidor.
Men resultaten i Världscupen förra helgen kändes lite väl mycket som norska mästerskapen. De fyra första i damklassen var norskor, de fem första i herrklassen norrmän.
Jag gillar Norge, men det känns som lite för mycket. Som Kenya på 3 000 meter hinder.
Tänk om det varit ryssar som dominerat så fullständigt?
Då hade ropen om dopning skallat högt.
Men nu är det ju Norge. För inte kan väl dom ...