Slösar min tid på annat trams
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ansiktsboken får mig att tänka på den där smörsjungande turken (eller vilken språkgrupp han nu tillhör) som någon med ytterst lite att göra har försett med svensk textremsa. Nej, ingen översättning, utan bara som min vän med ytterst lite att göra tycker att det låter. Således påstås den smäktande mannen sjunga "Ansiktsburk, ansiktsburk ...".
Vansinnigt roligt. Eller inte. Sök på You Tube.
De som tillhör Wow-sekten har inte tid med Ansiktsboken. Vissa kallar dem nördar, men de är många miljoner runt om i världen som spelar World of warcraft. Nej, nej, inte jag, har inte tid med det heller. Men jag har ett par riktigt nära vänner som är helt uppslukade.
En annan mycket nära vän visar mig ett You Tubeklipp när det går upp för en ung Wow-sekterist att hans mamma har raderat honom ur Wow-världen. Det finns grader av upprördhet, men här pratar vi om det totala sammanbrottet. Sök på You Tube "greatest freak out ever".
Visade klippet för mina Wow-galna vänner och frågade vad som skulle hända om jag raderade dem. Jag fick inget svar, men väldigt konstiga blickar.
En annan vän, oops, man skulle kunna tro att jag har väldigt många vänner, har problem med ett korsord. Är verkligen "rådvill" en okej synonym till prekär? Vi kommer överens om att det nog är det.
Det får mig att tänka på en gammal vän som hade ett alldeles eget sätt att lösa korsord på. När inte det ord han ville skriva in rymdes i rutorna så ritade han i nödfall till ett par rutor till. Mm, det var en kreativ gammal vän.
Läser Daniel Woodrells smutsiga country noir-skildringar från amerikas bonnigaste bakgårdar. Brutala berättelser i ett white trash-träsk där alla är mer eller mindre skumma. Hårdkokt och skönt befriade från hjältemodiga huvudpersoner. Eländes elände, möjligen.
Woodrell lånar ett citat av psykoanalytikern Theodor Reik som nog delvis fångar upp hur Woodrells romanfigurer tänker och handlar. Så här:
"Var och en med omdömesfråga inser att världen är full av handlingar som människor utför uteslutande till sin egen nackdel och utan synbara fördelar, trots att de är fullt medvetna om vad de gör".
Det går nog att applicera på rätt mycket som sker.
Läser om en man som fejkat att han var kraftigt rörelsehindrad och rullstolsbunden. I tre år spelade han teater och hans familj spelade med. De fungerade som personliga assistenter. Tre miljoner betalades ut av Försäkringskassan innan denne bedragare blev fotograferad när han dansade med kaniner på Liseberg.
Nu har han dömts till tre års fängelse, men jag undrar mest hur han orkade sitta i sin rullstol med förvridna kroppsdelar och låtsas. I tre år! Det måste fan ha varit jobbigare än vilket annat arbete som helst.