Tittar åt ett annat håll. Vill inte bli inblandad. Inte mitt problem. Tänker att någon annan får väl göra något.
Nej, det är inte alla som orkar bry sig, klarar att vara medmänniska. Och det ska väl sägas, det är inte alltid lätt att vara det. Fast vem har sagt att allting ska vara lätt?
Vi kanske känner frustration ibland över det nya orättvisare Sverige som tagit över de senaste 20 åren. En egoismens epok som tagit riktig fart de senaste åren. Jag är själv individualist, men jag vill vara det i ett samhälle där de kollektiva ramarna ser till att de sköraste länkarna i kedjan håller ihop när det blåser kallt.
Tyvärr tror jag att kedjan inte längre gör det. Klassklyftorna och inkomstskillnaderna växer sig bara större. Utanförskapets svarta hål fylls allt mer. Vi står mitt i ett samhälle som blivit sämre, men låtsas som ingenting. Vi ser om vårt hus och tittar åt ett annat håll.
Jag vet inte om det också gjort oss till mer egofixerade människor på det privata planet. Om vi tittar åt ett annat håll när det kommer till det egna ansvaret.
Möjligen är den 62-åriga läkarsekreteraren i Landskrona ett ansikte för tidsandan eller också är hon bara ett tragiskt undantag.
Läkarsekreteraren stod och rökte utanför akutmottagningen när en luggsliten 41-årig man kom fram och tiggde en cigg i förra veckan. Det blev nobben och en kort stund senare föll 41-åringen ihop.
Istället för att hjälpa honom gick hon därifrån och fällde en föraktfull kommentar om saken till en kollega. Först efter en dryg halvtimme fick mannen hjälp. Då var han redan död, 20 meter från akutintaget.
Sjukhuset har försökt mörka händelsen, men läkarsekreteraren har i polisförhör medgivit de faktiska omständigheterna. Det är uppenbarligen inte brottsligt att så flagrant strunta i andra människors nöd, men poliskommissarie Åsa Hofvendahl är upprörd.
"Det saknas medmänsklighet i samhället" säger hon och själv känner jag att det behövs fler människor och poliser som Åsa.
Jag hör om en äldre kvinna som ramlat i Piteå. Efteråt berättar kvinnan att flera personer passerade utan att ge henne en hjälpande hand. Till sist stannade en yngre flicka och gjorde det alla borde göra.
Man vill inte riktigt tro att det kan gå till så, men nu råkar det vara sant. Det är inte okej att inte låtsas se, att gå förbi blind och döv för omvärlden. Det är en skämskudde som borde göra ont att ligga på.
Det är inte heller okej när Umeås socialdemokratiska kommunalråd, Lennart Holmlund, ondgör sig över de rumänska tiggarna på stadens gator. Han har självfallet rätt att diskutera problemet och han behöver inte tycka att tiggerie är okej.
Men i sin blogg sprider Holmlund hörsägen om att de åker omkring i fina bilar och återger rykten om att "Personer som setts sitta med käpp och skaka och ser ut att må riktigt dåligt kan sedan ha setts springande och snattat oxfile på Strömpilen".
Att inlägget har gett över 1 400 skamliga likes säger ganska mycket.
Men det finns andra krafter i samhället också. Vi borde bara vara så många fler.