Granen står så grön och grann i stugan. Det har den inte alltid gjort.
En gång stal jag en gran. Nå ja, det var under en kraftledningsgata och jag kan inte säga att jag känner någon direkt ånger.
Hur som helst, det var mörkt den där kvällen och när jag väl kom hem för att stolt visa upp det nyhuggna julträdet blev det uppenbart att något var fel.
Gran? Eh, nää, men en prydlig tall, om än något glesgrenad. Med ljus, pumlor och glitter blev det trots allt ett fint julträd.
Nu är det inte helt ovanligt med jultall. I nordligaste Finland är det tvärtom kutym att köra med tall. Det beror till en del på att det inte växer så mycket gran så långt norrut.
Men sedan många år kör vi med plastgran och det funkar alldeles utmärkt.
Givetvis smög jag ner relativt tidigt på julaftonsmorgonen och krämade på "Oh, helga natt" med Jussi Björling. En fin tradition, om än de sjusovande delarna av familjen inte var riktigt lika entusiastiska.
Så jag spelade den en gång till.
Det här med julmusik är lurigt. Finns det någon artist som inte släppt en julskiva? Dessvärre är nog svaret "nej" på den frågan. Dessvärre därför att merparten är utslätad dynga.
Själv är jag rätt svag för Slades jullåtar och är man pk så slänger man på Phil Spector-samlingen också.
Noterar att Henrik Dorsins "Tomten är en kommunist" är en skojfrisk sak, men vill du höra en riktigt morbid julvisa så ska du lyssna på "Farbror Lars" med Ola Aurell.
Vi har haft problem med missbruk på jobbet den senaste tiden. Nej, det handlar inte om alkohol eller andra droger, inte ens mat.
Den här missbrukaren har liksom smugit under radarn, men så en kväll uppdagades allt.
"Den är borta, jag kan inte leva uten den. Vem har tagit den?" skrek hon i panik.
Vi andra tittade förvirrat på varandra. Vad är det som händer? Är det my precious, Gollums ring, som är borta?
"Min munsalva" väste hon med skräckslagna ögon och grävde febrilt i väskan innan hon med triumf höll upp ett nytt munstift. Ett vänsterstopp!
När vi hämtat oss och försökte tala henne till rätta visade det sig att hon stryker sina läppar typ var tredje minut. En grav missbrukare som inte kan gå någonstans utan att ha minst två munstift med sig. Någon hjälp vill hon absolut inte ha.
Blev uppringd av rikskverulanten Sixten Degerlund här om dagen. Han var upprörd och ifrågasatte tidningens motto "sant och relevant". Han hade läst en artikel om glögg i PT och ifrågasatte sanningshalten.
Enligt Sixten är det Erik den läspe och halte (svensk kung på 1200-talet) som är upphovsman till ordet glögg. Erik som hade svårt för att säga R hade ordnat höstjakt och på kvällen skulle det festas.
"Nu är det dags för glogg" sa han medan hans jaktkamrater gjorde allt för att kväva skrattanfallen. Det var inte nådigt att reta upp en kung på den tiden.
Hur som helst blev det där med "glogg" en rolig skröna att berätta (när inte kung Erik hörde) och så småningom var det något ljushuvud som kom på att den där vämjeliga drycken som bestod av kryddat vin kunde man väl kalla glögg. Hade det inte varit för en kung med talfel så hade det säkert hetat grögg.
Allt enligt Sixten Degerlund och har han sagt det, ja, då måste det vara sant.