Segling - ett härligt måste!

Svea ramlade i sjön men fiskades upp av storasyster Thea.

Svea ramlade i sjön men fiskades upp av storasyster Thea.

Foto: Fotograf saknas!

Piteå2010-08-12 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter ett par dagar på Läsö seglar vi till Skagen, Nordjyllands allra nordligaste udde där Kattegatt möter Skagerack. Det är inte längre lika trångt i hamnarna och när vi lägger till vid fiskrestaurangen är det fortfarande gott om plats vid bryggorna. Det är öppet hav åt nästan alla väderstreck och i övrigt sanddyner och platt land. Grenen, som är den yttersta spetsen av halvön, växer mot nordost med flera meter varje år och sanddriften har skapat problem för både sjöfart och människor genom århundraden. Cykelturen till "Det tilsandede kirke" kunde jag däremot ha hoppat över. Flyktsanden begravde kyrkan i slutet av 1700-talet och den finns inte längre, fast bara lite ... Inte det minsta spännande. Men fenomenet med sanddriften är fascinerande. Som en storm i slow-motion där snön begraver allt i sin väg, fast det handlar om sand och inte snö.

I hamnen har en gigantisk lustjakt lagt till. Massor av folk på kajen och fotoblixtarna smattrar. Det är Dannebrogen, kungafamiljens skepp, som kommit in. Avspärrningar sätts upp, mässing poleras och befälen byter om till paraduniform. Jag börjar förstå vartåt det lutar. Kungen kommer! Nu har ju egentligen Danmark ingen kung, men väl "Hans Kungliga Höghet Prinsgemalen", "Dronningens" make. Hela besättningen står i givakt på däck när "Prinsgemalen" kliver upp för lejdaren i urblekta shorts, dito uppknäppt skjorta och en cigg i handen. Coolt. Han verkar trivas när han inspekterar matroserna ombord och rätar med ett leende till en knapp på en av flickornas uniform. Men, det osar Monty Python’s Flying Circus över hela tillställningen. Kungar och drottningar i en modern nordisk demokrati. Skall det verkligen vara så? Jag drar kopplingar till sommarens prinsessbröllop i Sverige och tänker; Heja Finland!

Sista dagarna seglar vi över Kattegatt och går via Marstrand och Åstol till Tjörn och Wallhamns marina där Feelgood städas ur och lyfts upp på land. Seglatsen är över. Men den började ju nyss. Vart tog sommaren vägen? Vi stökar på och från kajen ramlar Svea äntligen i sjön. Oops - learning by doing! Flytvästen satt på så det är ingen fara och storasyster Tea hoppar i och drar upp henne. Vi pressar in alla prylar i bilen och kör under natten genom det avlånga Sverige. Sand, hav och klippor byts mot åkrar och äng, älvar och storskog. Inte så tokigt alls. Vi lever i ett fantastiskt land där naturen i sina olika skepnader alltid är närvarande, på sjön likväl som på torra landbacken. En sista övernattning hos polare Boman i Färila får sätta punkt för sommarseglatsen. Vi måste vara hemma innan lördag för då är det kappsegling på Bondöfjärden, och den vill vi inte missa. För även om vattnet är grönare på andra sidan Sverige så är inte gräset det. Segling är segling, ett härligt, nödvändigt måste. Åtminstone för oss.

Ohoj.
Läs mer om