I dag firas Segerdagen i väst. I morgon i Ryssland (på grund av tidsskillnaden mellan Berlin och Moskva). Det är 70 år sedan det nazistiska Tyskland besegrades i grunden.
Det är ett krig där vi med självklarhet kan tala om the good guys and the bad guys.
Eller?
Det pågår nämligen en mycket märklig debatt i Sverige om vilka som egentligen besegrade Tyskland. Det är främst på högerkanten som folk gör sig onödigt dumma. Det handlar om en historierevisionism som gör gällande att Sovjets insatser under andra världskriget inte är så mycket att orda om och att det i själva verket var västmakterna med USA i spetsen som stod för de avgörande insatserna och vann kriget.
Det är utan överdrift ett svåröverträffat feltänk eller om det möjligen ska kategoriseras som simpel lögnpropaganda på avdelning låt-oss-skriva-om-historien.
De mest extrema tycks mena att det egentligen inte spelade någon roll om Stalin eller Hitler segrade på östfronten. Det kan jag bara se som den slutliga kränkningen av de miljoner judar och andra som mördades i de nazistiska koncentrationslägren i Östeuropa.
För att förstå andra världskrigets uppkomst bör man känna till dess förhistoria och självfallet nazismens framväxt. Det torde vara allmänt känt att Hitler redan i Mein Kampf pekade ut judarna. Att hans hat mot bolsjevismen i princip var lika stort och att han såg de slaviska folken som undermänniskor är möjligen inte lika omskrivet.
Sovjets diktator Josef Stalin insåg tidigt att han var militärt underlägsen det aggresiva Tyskland och han förstod att Sovjet var ett troligt anfallsmål. Under 1939 försökte Stalin nå en överenskommelse med västmakterna, men det gick trögt. I det läget bytte Stalin plötsligt fot och erbjöd Tyskland en icke-angreppspakt och så blev det. Molotov-Ribbentrop-pakten. De två motsatspolerna delade upp Östeuropa i intressesfärer.
Avskyvärt, givetvis, och inget som nu skrivs ska tas som ett försvar av Sovjets hänsynslösa kommunistdiktatur och huruvida Stalin utnyttjade det andrum han fick kan diskuteras.
För givetvis anföll Tyskland och till en början såg det ut att bli en lättköpt seger, men krigslyckan vände och det är nu det är möjligt att bedöma Sovjets insats för att få slut på kriget.
Minst 30 miljoner dog på östfronten, den absoluta merparten var sovjeter. En intressant faktor är att 80 procent (drygt fyra miljoner) av de tyska soldater som miste livet i andra världskriget gjorde det i kriget mot Sovjetunionen.
Det råder inte minsta tvekan om var de blodigaste striderna skedde och betydelsen går på intet sätt att överskatta. Redan sommaren 1943 var det tydligt vem som skulle vinna kriget. Nästan ett år innan västmakterna landsteg i Normandie.
Så, Sovjet vann kriget? Nej, inte ensam. När USA drogs in i kriget i december 1941 fick det stor betydelse. Britternas hårdnackade motstånd och framgångar i Nordafrika är också av stor vikt. Med andra ord, en rad länder besegrade gemensamt den ondskefulla nazismen.
Det kan vi lyfta på hatten för i dag och i morgon. Men låt oss slippa foliehattarna på högerkanten som försöker skriva om historien.