Spindlar kan heta både det ena och det andra, beroende på var i landet de är bosatta. Kangerot på pitemål, kranghövel på skelleftemål. Det här har jag snappat upp under mina araknologiska studier (läran om spindlar), som inleddes 1985.
Upprinnelsen var den här frågan från den då femårige sonen: "Mamma, varför fastnar inte spindlarna i sitt eget nät?" Bra fråga, (hur fasiken kom du på den?) vi får skriva till Fråga Lund, sa mamman som aldrig ägnat en tanke åt detta mysterium.
På den här tiden lönade det sig att Fråga Lund. I den återuppståndna versionen handlar det mest om att Fråga Luuk, påstår kritiker och surar över att deras surt förvärvade akademiska visdom inte tas på större allvar. Själv har jag ingen åsikt. Jag ser inte på Fråga Lund. Jag vet redan mer än hjärnan rymmer.
Fråga Lund kom aldrig på fråga, men kommen till grundskolan bar gossen hem en bok om spindlar och vi fick lära att spindeln har någon sorts valla på fötterna som gör att den kan glida fram i sitt nät som vilken Petter Northug som helst. Så himla fiffigt. Ingen vanlig nobelpristagare står bakom den uppfinningen, det är då ett som är säkert.
Spindeln har inte bara valla på fötterna, den har också en mikroskopisk fabrik på bakkroppen där den producerar silke av vilket den väver superstarka, vackra fångstnät. Och livlinor. Rena nanotekniken. Människan har mycket att lära.
Under mina hemmastudier i araknologi har jag stött på en oerhört högbent varelse. Vi träffades i tvättstugan. Spindeln påminde om en syndskadad där den gick och med något käppliknande kollade av vad som fanns i färdriktningen. Oj då, tänkte jag, här har vi en nysachsisk kankelbein (långbent) som lider av skador den åsamkats vid ett ofrivilligt besök i dammsugaren.
Det var ingen synskadad kankelbein, det var en hoppspindel med utmärkt syn, på jakt efter ett byte att kasta sig över, förklarade grannen. Här kör vi med Fråga Grannen.
Min syn på spindlar förändrades radikalt efter att ha sett ett engelskt program om nyttan av dessa kryp. Fanns inte spindlar, fanns inte heller England. Skadedjuren skulle ha knaprat i sig Great Britain, med Buckingham Palace och hela faderullan. Och det som gäller England gäller förstås också Sverige och mitt hus. Spindelskräcken var som bortblåst.
Spindlar är nyttodjur. Det är naturligtvis därför vi tutats i att det för otur med sig att ta livet av dem. Spindlar är till och med sällskapsdjur. En del har dom i bur. Hos mig är dom frigångare.
Om intresse finnes har jag en liten uppfödning i högra hörnet av taket i hallen. En ytterst småväxt art. Pyttarna har börjat gåträna. Vinglar omkring där i nätet. En brådmogen typ, som gett sig ut på äventyr, råkade hamna under hundens högra framtass och avled av skadorna. Undrar vilken otur det dödsfallet kan kosta?
Nåja, det finns fler. När som helst är de färdiga att lämna boet och flytta in hos någon spindelvänlig familj. Självgående på alla sätt och vis och hur lätta som helst att ta med sig på resa.