Precis som i "Rivalerna" så tror jag att det är viktigt att tala sanning och egentligen spelar det inte så stor roll vad det handlar om. Jag hatar att ljuga.
Visst, en vit lögn hit eller dit är ju ingenting som spelar så stor roll i det stora hela - det är ju därför den kallas så, men jag tror aldrig att jag skulle kunna dra en ordentlig lögn.
Att ljuga för min mamma om saker jag gjorde när jag planerade hennes fyrtioårspresent var nog svårt och då snackar vi överraskningar som egentligen inte är annat än roligt. Det sägs att sanningen alltid kommer fram och jag tror att det är sant.
Det spelar ingen roll om det är viktiga saker eller inte, personerna som inte skulle veta sanningen kommer ändå få reda på den. Så varför ljuger vi då så mycket? För det vet jag att vi gör, det är en enkel utväg - för stunden.
Och även om sanningen ibland svider så tycker jag att alla som faktiskt vågar berätta är modiga.
Att vara ärlig om saker man gör betyder att man bryr sig. Inget är finare än att bry sig.