Ibland har man tur. Ibland står Fru Fortuna där och pekar på en och säger: "Du tillhör vinnarna". Yes! Yes!
Ända sedan Ulf Kristersson, moderaternas expert på politisk ekonomi, släppte bomben om att regeringen kommer att skattechocka folket, har ångesten trängt sig på. Svettig har jag vaknat vid tretiden på natten och grubblat.
Hur ska det gå? Jag som redan av den förra regeringen är deporterad till skattetabell två, där jag trängs med andra pensionärer och skattechockas varje månad. Det är klart det går, det där med skatten. Alltid finns det nåt att dra ner på. Halvera dosen blodtryckssänkande. Exempelvis. Å andra sidan kanske just den måste dubbleras för att lindra effekterna av chocken.
Så där har jag grubblat fram och tillbaka, men nu är det slutgrubblat. Ångesten är bortblåst. Jag slipper skattechockas. Jag tillhör inte de 40 000 nya som kommer att tippa över gränsen till statlig skatt. Jag tjänar för dåligt! Hurra! Och de arbetslösa och sjuka i skattekolumn fem slipper också. Dom är redan så chockade.
De där andra, de 40 000 nitlottsdragarna, de som har oturen att tjäna över 38 500 kronor i månaden, dom åker på pumpen. Nånstans runt 70 spänn mer i skatt per månad kan det bli. Huvaligen!
Tack och lov har dessa fyrtiotusen drabbade fram till 2018 på sig att gruva och göra upp en framtida finansplan. Kanske bär det sig att sänka lönen. Kanske finns det några besparingar i madrassen eller i någon plåtburk, som det står Göta Delikata Karameller på. Själv har jag en plåtburk föreställande en engelsk postlåda, vilken inrymmer besparingar på 32 kronor och 70 öre, 1 norsk krona, 20 cent och 10 pesos. Ingenting som räcker till någon chockbehandling. I synnerhet som största delen består av ogiltiga femtioöringar.
Bättre sparkapital att ösa ur finns. Någonstans . Ingen vet var. Det handlar om 4 000 miljarder svenska kronor. Miljarderna försvann ur statens räkenskaper 2007 och har sedan dess inte påträffats.
På Riksbankens penningpolitiska avdelning bedömer man att kapitalet finns. Någonstans. Måhända handlar det om ett räknefel. Någon har satt minus där det ska vara plus. Sånt hände redan på min tid i Kolers allmänna folkskola, typ B2. En tidig variant av den senare så berömda Montessoripedagogiken där yngre elever ska lära av de äldre. Jag lärde mig att springa helsikes fort, för jag fick tävla med pojkarna i sjuan. Själv gick jag i femman.
Onekligen vore det fantastiskt om de där fyratusen miljarderna kom fram. Då skulle ingen behöva skattechockas. Till dess, vid närmare eftertanke, skulle jag nog kunna tänka mig att tillhöra de där 40 000 med en årsinkomst över 462 000 kronor och låta mig skattechockas. Vad gör man inte för sitt dyra fosterland?