Fyra miljoner rosor kommer att delas ut till nära och kära idag. Det är fint eller "trevligt, trevligt" som kungen skulle ha sagt. Jag vet inte om jag köper någon ros, men kanske stryker jag någons kind och viskar "jag älskar dig".
Så här i OS-tider är det väl annars många idrottare som förtjänar en ros på Alla hjärtans dag.
Exempelvis världens bästa Karlsson, nej, nej, så självgod blir jag aldrig. Det handlar givetvis om hockeystjärnan med förnamnet Erik. Två mål i premiären mot Tjeckien och skridskoåkning och spel värdigt världens kanske bästa (offensiva) back.
Charlotte Kalla, vilken kvinna! Först tar hon silver i skiathlon och sedan upprepar hon bedriften på tio kilometer klassiskt. Klart hon ska ha en ros och kanske, kanske kröner hon allt med ett guld på tremilen.
Nej, vi ska inte glömma Marcus Hellners silver. Nu tror jag inte på medalj i dagens 15 kilometer klassiskt, men jag har som tur är haft fel förr. Hur som helst, en ros ska han ha.
Vi är precis inne i oxveckorna, perioden efter trettondagen fram till fettisdagen. För många en trög tid med ont om slantar efter julhelgernas excesser och till det mörker och kyla. Fast i år, jag vet inte, det har ju mest varit nollgradigt och småslaskigt.
Dubbla medaljer i herrsprinten, stort grattis och givetvis en ros till Theodor Pettersson, men det är Emil Jönssons brons som lever i minnet.
Innan finalen sa jag att Jönsson blir sist, att han som vanligt kommer att klappa ihop mentalt i mästerskap. Han var verkligen trög som en oxe, men så händer det som gör idrott så oförutsägbart och spännande. Tre åkare dammar i backen och plötsligt kan Jönsson under uppbådandet av sina sista krafter ramla i mål som trea.
Parallellen till shorttrackåkaren Steven Bradbury som sensationellt tog OS-guld i Salt Lake City 2002 är given. Då föll alla i så väl semifinal som final, ja, utom Bradbury som låg sist.
I Australien är det sedan dess ett begrepp att "göra en Bradbury" när man mot alla odds vinner.
Annars är det en bra dag att slå till just idag. Vid OS i Turin 2006 tog Sverige dubbla guld på Alla hjärtans dag. Först Anna Dahlberg och Lina Andersson i teamsprinten och en stund senare Tobias Fredriksson och Björn Lind på samma distans. Ni får en ros i efterskott.
För ordningens skull måste Per-Erik "Särna" Hedlund nämnas. Han skidrade hem OS-guldet på femmilen i OS i Sankt Morittz den 14 februari 1928, fast då firade vi inte Alla hjärtans dag i Sverige. En ros till minne, i alla fall.
Så, kom igen Marcus Hellner, skriv in dig bland de riktigt stora skidkungarna.
Tänkte slippa berätta, men efter kraftiga påtryckningar från Country-Bob känner jag mig tvungen.
Vi var ett gäng som spelade PT-mästerskap i poker (texas hold´em) nyligen. Country-Bob var med för skoj skull, men lyckades manövra sig till heads up-spelet och där drog han ut undertecknad med en triss i damer.
Det svider lite än, men om Kalla tar silver, så har ju trots allt även jag gjort det.
Världens näst bästa Carlsson. Ge mig en ros, någon!