Någon mer än jag som drömmer om att kunna gå barfota längs en torr strand där vattnet faktiskt ligger på marken redan och inte måste ramla ner på en?
På den senaste tiden har skollusten börjat tryta, i alla fall för mig. Den här tiden förra året så var jag fortfarande full av skolenergi, kanske var detta på grund av att jag nyss börjat gymnasiet men jag tror även att vädret påverkar oss.
Att vi i norr är vana vid nederbörd är ju inte så konstigt. Men regnet är ju faktiskt inte den nederbörd vi är vana vid, himlen blir mörk och vi går in i en mörk årstid. Men vädret har gjort mig så himla skoltrött, mörkret har gjort så att jag inte vill göra annat än att sova på dagarna när jag kommer hem.
Det är sådana här gånger man tänker efter på vad man vill bli, drömmen om att bo i London är väldigt långt borta nu kan jag säga. Tanken på att nederbörd i den här mängden inte bara ska påverka en under vissa perioder av året utan även påverka en så här mycket vartenda år gör att jag känner att Spanien kanske mer är min grej.
Men storstads drömmen lever kvar, men jag tror jag lägger Londondrömmen på is till vädergudarna är med mig lite mer, kanske kommer det alltid att regna mycket i London, då får jag kanske styra kosan åt något annat håll, kanske USA, kanske Asien, kanske blir jag en tråkig gammal tant som bor kvar i Piteå hela livet trots alla drömmar om att resa.
Men omyndig och liten som jag är så får jag stanna här och fortsätta plugga, ta utomordentligt sköna powernaps när jag kommer hem från skolan, träna och plugga lite till. Jag får istället hoppas på en utlandsresa under något lov, eller i födelsedagspresent (jag fyller ju trots allt år på den absolut sämsta årstiden på året).
Men tills detta händer så får jag, trots att jag saknar taktkänsla, börja dansa sluta-regnadansen. Och annars så får jag väl helt enkelt investera i ett fint paraply, eller (hur mycket jag än skulle vilja det) så får jag kanske acceptera att jag är inte gjord av socker!