Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
T idningschefen som husvagnsägare, den dagen randas aldrig! Ungefär så har jag resonerat. På något sätt fanns husvagnsägare inte i mitt inre självbildsalbum.<br /><br />Det beror nog på filmen Vi hade i alla fall tur med vädret. Den sändes för första gången 1980. Det jag tog med mig i mitt 18-åriga medvetande var husvagnen som ett koncentrat av medelsvenskhet. Den gick inte ihop med punkmusiken jag försökte skapa mig en egen unik identitet med.<br /><br />Utan att fundera har jag burit denna bild inom mig. Att jag med åren själv blivit tämligen medelsvensk har inte fått mig att göra upp med anti-husvagnsjaget.<br /><br />Så en dag i våras, Lovisa var nyfödd och hade fått komma hem från sjukhuset, så frågar Ulla mig vid kaffet på altanen om vi inte skulle köpa husvagn.<br /><br />Jag såg för mitt inre mig själv i blå campinguniform med vita revärer, den klassiska träningsoverallen i stretchmaterial från filmen. Jag rös och mitt svar kom från ryggmärgen. Aldrig!<br /><br />Varför? frågade Ulla, som sällan låter sig nedslås.<br /><br />Ja men... Hmm... Vad skulle jag svara på det? En 27-årig fördom krackelerade. Speciellt som jag insåg att vi skulle få svårt att fara ut och flugfiska tillsammans under Lovisas första år om vi inte ordnade med lite bekvämligheter.<br /><br />Valet stod mellan att odla en gammal fördom och vara rebell eller friluftsliv med fiske. Beslutet var enkelt.<br /><br />Iväg bar det med husvagnen denna regniga sommar.<br /><br />Vi hade campat i Stockholm och insåg att vi skulle komma sent till Vänersborg men ringde och blev lovade att man skulle öppna bommen till campingen när vi kom närmare klockan 23.<br /><br />Vi fick vår plats, en fin plats längst ner mot vattnet enligt campingens karta. Det var kolsvart ute under en mulen himmel så det var svårt att se om det verkligen var så.<br /><br />Husvagnen kom på plats med förtält och allt. Mattor lades ut. Bord och stolarna kom på plats i förtältet, liksom tältsängarna till pojkarna, som ville sova ute. Jag och Ulla tände ljus. Barnen sov. Vi tog ett glas vin utanför tältet innan vi gick till sängs.<br /><br />Nästa morgon vaknar vi av att tolvåringen rusar in genom husvagnsdörren och säger att allt är blött.<br /><br />Det hade kommit rekordregn den morgonen. 40 millimeter på ett par timmar. Vår husvagn med tält stod allra längst ner i backen närmast Vänern men i en liten sänka där vattnet samlades likt en Vänerkopia i miniatyr.<br /><br />Det var bara att som den gamle grekiske filosofen Sokrates konstatera "panta rei" - allt flyter. Den gamla filmen gjorde sig påmind i mitt inre igen. Jag kände mig för en kort stund som Gösta Backlund (spelad av Rolf Skoglund) i hans mest desperata stunder i filmen.<br /><br />Men efter regn kommer sol och allt torkade upp. Vi fick faktiskt en fantastisk om än regnig sommar i vår husvagn och nästa sommar bär det av igen. Nu ryms även husvagnsägaren i mitt självbildskartotek. Så kan det gå med ingrodda fördomar. <br /><br />Jag undrar vilka jag ännu inte lyckats avslöja?<br /><br />God Morgon!
