2012 har för mig varit händelsernas år. Jag har gått från hästägare till hästskötare, från tävlingshatare till revanschsugen, från skolpigg till matt och från barn till låtsasvuxen.
Dessutom har jag, iklädd mina nya instruktörskläder, lärt känna mig själv som en lätt sadistisk människa som älskar att skrika att "svett är bara musklerna som gråter av glädje" när deltagarna ser lagom halvdöda ut. Mest av allt har jag gått från känslan av att "det löser sig" till att inte kunna hålla tyst när fel vägar äntras.
I min värld är Sverige ett land i fred, ett land där vi har en djupt rotad omtanke om varandra, där vi bär med oss en extra jacka ifall någon annan har glömt sin och fryser. Ett land där vi värnar om att bevara svenskheten som vad den egentligen är - godhet och kärlek till varandra (inte sagofigurer, julfirande, pepparkaksgubbar och kyrkor).
År 2012 är året då min syn på svenskhet kraftigt har ifrågasatts.
Kännetecknen för en rasist är den inledande frasen "jag är inte rasist, men..." och påståendet att Sverige skulle klara sig bättre utan invandrare, att immigranter hotar vårt svenska arv och att kyrkan avvecklas på grund av nysvenskar. Rasister, har jag lärt mig, har en förkärlek till att styrka sina argument med påståendet "jag känner en invandrare som håller med mig".
Det är bara ett av många bevis för det vi -och- dom-tänk som präglar rasismen. En invandrare är inte representativ för alla som kommer till Sverige, lika lite som en tjej är representativ för alla kvinnor i hela landet. Det är därför vi har demokratiska val.
På tolvslaget hoppas jag skymta solen bakom rasismens skugga. Jag hoppas kunna vakna varje morgon år 2013 med vetskapen om att landets alla invånare kommit till insikt om att mänsklighet och omtanke ska vara överordnat allt annat.
Vi må möta problem på vägen, men lösningen är inte att dra på oss masken av ignorans och girighet. Lösningen är att hitta andra, kanske nya, vägar att gå när den stig vi vandrar på i detta nu inte längre är hållbar. Nedvärdera aldrig människans uppfinningsrikedom.
Skål!