Närmare två tusen boksidor, en hel del internetsökning, intervjuer. Så står jag här med en lång text om sex. Med utgångsfrågeställningen om "Femtio nyanser"-serien har bidragit till en förändring om hur vi pratar om och har sex.
Jag började läsa privat, av nyfikenhet på böcker som sålt enormt.
Men min bild stämde inte med förlagets. Där de marknadsförde med slogans som "chiclit med romantiska förtecken" såg jag något annat.
Jag hamnade hela tiden i den klassiska askungehistorien och tänkte på maktmissbruk och andra otrevliga saker som förekommer i det som ska vara kärleksförhållanden. Men vad jag än tycker om böckerna, så har min läsning av dem resulterat i intressanta samtal som jag förmodligen inte haft utan. Jag har fått utmana mina fördomar, värdera mina värderingar och möta mig själv i mina tankar på ett nytt sätt. Och bara det är värt en hel del.
Här intill finner du resultatet. I en tid då artiklar skall vara korta och koncisa finns här tre sidor, många nedslag på tangentbordet. Jag hoppas att det kan intressera någon sida hos dig.
I veckan har en annan typ av sexprat fått stor uppmärksamhet. Männen som näthatar kvinnor. En av männen, den enda som ställer upp i rutan med bild, har skrivit att en kvinna som tyckt till om ett H&M-plagg är en slampa. Han säger "Det är bara Facebook, det är ingen som bryr sig. Alltså jag vet ingenting om henne, jag vet inte hur hon ser ut, hur hon klär sig."
Men i skrivande stund var hon, enligt honom - en slampa.
Samhällsklimatet, att det verkar legitimt att skriva mordhot och våldtäktshot för att det är på ’internet’, för att andra skrivit samma sak innan gör mig depraverad. Och så läser jag Blondinbellas långa inlägg i sociala medier på samma tema och det förstärker bilden än mer.
Också detta, ett tecken, ett spår. Ett varsel.
Ha en fin helg, var rädda om varandra. Och era ord.