Queen förgyller november- mörkret
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Trummisen Roger Taylor, som skrev låten, kanske inte får något pris för textrader som "Oh, give me a good guitar /and you can say that my hair’s a disgrace", men det är hur som helst min favoritlåt. Chansen att den ska spelas i morgon får betecknas som något mindre än Freddie Mercurys framtänder.
På natten drömmer jag att det inte alls är en tribut till Queen som ska uppföras i morgon. Nej, det är textraden "Good save the Queen" som rullar fram som drömfilmsintro. Plötsligt ser jag basisten Folke Vicious i bar överkropp och vild blick. Han spottar ut mot publiken som svarar med ett regn av skräp.
Francis Rotten med morotsfärgat hår på ända vrålar ut "Oh, we’re so pretty / oh, so pretty / a vacant ..." och publiken pogodansar och sjunger med i den snärtiga refrängen. Jag ser Riklund i Doc martens-kängor och megastor säkerhetsnål inkörd genom kinden hoppdansa hänfört och en bit bort har Country-Bob förvandlats till ett tuppkammat punktroll som dunkar vinflaskan i sitt eget huvud medan han som ett mantra skriksjunger "I’m a punkrocker, yes, I am".
Det är punk, allt är punk och Sex Pistols har aldrig varit bättre. Precis då väcks jag och min första tanke är att Nancy Spungen står böjd över min säng, men det är bara frugan med morgonrufsigt hår.
"Vakna! Du kommer försent till jobbet", säger den glädjedödaren och jag ba’ "Hey, I´m a punkrocker, baby. I do not work!"
Allvarligt, Queen är inte så dumt. Hitlistan är tämligen lång och en konsert kan utan tvekan avslutas med fotbollshymnen "We are the champions". You know, allsång och hundratals vaggande tändare allt medan mobilerna avfyrar fotoblixtar.
Queen har väl aldrig varit ett favoritband, men det är klart att man till och från lyssnat på bandets musik. En sak som slår mig är att alla i bandet, Freddie Mercury, Brian May, Roger Taylor och John Deacon, har skrivit låtar genom åren. Det är nog rätt ovanligt.
Ett storslaget band, ingen tvekan, och jag noterar att deras framträdande på Live Aid-galan 1985 har röstats fram som rockhistoriens bästa liveakt och att den komplicerade låten "Bohemian Rhapsody" i flera omröstningar klassats som världens bästa låt. Ever! Jag håller inte med, men visst säger det en del om Queens storhet.
Men ska jag fortsätta drömma så skenar tankarna till nästa år. Få se, först Pink Floyd, sedan Bowie och i morgon Sex Pistols, oops, Queen menar jag. Och nästa år!
Ladies and gentleman, let me proudly present The Rolling Stones och så introt dang-dang, da-da-dang, da-dang-dang, just det, I can’t get no satisfaction.
Vi säger att det är en dröm, så länge. Förmodligen har Great Gig, som anordnar A tribute to Queen, egna goda idéer, och det finns rätt många artister att tolka, men gissningsvis får vi aldrig se en utflippad Folke Vicious på scen. Lugnast så, kanske.