Strax efter att planet landat på Charles de Gaulle-flygplatsen ringde Mikael Renberg i mobiltelefonen. Den tidigare NHL-stjärnan hade debatterat dopningsproblematiken angående norska stjärnan Therese Johaugs kommande avstängningsdom.
Vi är helt överens om att de journalister som framför tesen att Johaug är ett oskydigt offer i soppan är fel ute. Tänk vad enkelt det skulle vara för en frestad att ta risken att förbättra resultaten med dopning om man sedan kunde komma undan genom att lägga all skuld på läkare, ledare, tränare eller andra i staben runt omkring..
På väg in till hotellet körde bussen förbi Stade de France där Frankrike mosade Brasilien i VM-finalen i fotboll 1998. ”Jag såg semifinalen den sommaren. När backen Lilian Thuram avgjorde med två mål”, berättade Micke.
Franska världsmästarna 1998 kallades ”Black blanc beur” och var en härlig blandning av spelare med olika etnisk bakgrund. De fixade tillsammans en fest i landet som inte hade skådats sedan andra världskrigets slut.
I dag är Thuram en av de stora frontfigurerna som lägger ned all sin tid på att öka förståelsen kring hur människor från olika länder och kulturer ska kunna leva tillsammans utan problem. Och detta i ett Frankrike där Le Pen-högervindarna blåser lika friskt som på många andra ställen i Europa.
Väl framme på hotellet klev jag in i duschen. Eftersom jag levt med psoriasis så länge jag kan minnas blev det en liten chock att så där plötsligt konstatera att det hips vips-försvunnit eller åtminstone är så mycket bättre till tre fjärdedelar. Jag vet inte hur mycket det har att göra med kosten och att jag klev på Viktresan, men jag inbillar mig att psoriasisförbättringen har en hel del med det att göra.
Det finns många olika teorier psoriasis. De faktorer som fungerar på en människa är sämre för en annan och jag vill inte leka doktor och bena i det utan konstaterar bara hur en sådan ”baggis” utvecklats för min egen del.
Tillbaka till Paris och Prix ’Amérique. Lördag morgon går sightseeingbussen tidigt till hästträningsanläggningen Grosbois. Måste ses om man inte varit där tidigare säger mina vänner som tror sig veta. Efter det väntar tävlingar lördag och Prix ’Amérique-söndag.
Mitt i alltihopa ska jag tränga in träningspass och promenader kring alla byggnader som viskar en del med historiens vingslag som bakgrundsbrus. Louvren, Sacre Coeur, Eiffeltornet, Triumfbågen, Versailles och mycket annat i Paris. Lördag och söndag är det Grosbois, Vincennes och ett par av tragikens platser i Paris som gäller.
Avoir une bonne!