Polly är en liten apa
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sådana små incidenter förlåter man, jag menar, är man kär så är man.
Även den sura skäggiga dvärgen har smält en aning. Om än han fortfarande håller farbroderlig distans och morrar varnande när fransyskan tar sig för stora friheter. Vi har döpt henne till Polly. Lite franskt så där, eller ...
Lilla Polly har ett ljudregister som inte liknar något annat jag hört. Ett tag funderade jag om hon verkligen är en hund. Hon låter mer som en gremlin när hon sätter i gång med sitt pipande, gnällande och grumsande.
Det är en envis liten tjej och jag har på känn att det finns risk för att hon kommer att bli en smula bortskämd. Tro mig, hon är
oemotståndlig när hon
sätter den sidan till.
Vi skickade ett mobilfoto på Polly till goda vänner och de visade bilden för sina små barn.
"Titta vilken söt hund Jenny och Tobbe har köpt", sa mamman.
Fyraåringen tittade misstroget på bilden och sa:
"Det där är ingen hund. Det är en apa".
Sexåringen höll med.
En skäggig dvärg och en liten apa. Vad blir nästa
familjemedlem? En liten minigris som efter några månader snarare är maxi eller varför inte den där bläckfisken som spådde rätt
resultat i alla fotbollsmatcher under VM?
Ah, fotboll. Någon på
redaktionen sa glatt att "Äntligen börjar hockeyn, den riktiga sporten. Nu är det slut med den tråkiga
fotbollen".
Eh, det är väl nu det börjar. EM-kval, La liga, Premier league och, inte minst, Champions league. Högtidsstunderna avlöser varandra.
I vinter ska jag ligga på soffan och njuta av den högsta idrottsliga konstformen med en snarkande fransyska vid min sida.
"Hockey är för pöbeln, de obildade och enkelspåriga" som redan markis de Sade sa. Eller var det han?
Men givetvis håller jag på AIK. Skellefteå AIK.
Det nya svenska landslaget, ja, nu pratar vi den riktiga sporten FOTBOLL, gav verkligen hopp om framtiden. Det finns ingen anledning att dra för stora växlar över en 3-0-seger mot ett blekt och trögt Skottland, men det svenska spelet värmde ett fotbollshjärta.
Vi fick se ett Sverige som vågade anfalla med ett djupledsspel och ett snabbt passningsspel efter marken som fick det skotska försvaret att rämna gång på gång. Det kunde definitivt ha blivit fler svenska mål.
Nu var det här, som sagt, en vänskapsmatch, men kan Sverige fortsätta på den inslagna vägen i EM-kvalet mot Ungern den 3 september så känns en seger ytterst trolig. Att ett svenskt landslag vinner mot San Marino är givet, men den riktiga värdemätaren kommer mot VM-finalisterna Holland borta den 12 oktober.
Hamrén har ingjutit nytt liv och glädje i svensk landslagsfotboll. De unga spelarna har blommat ut, oj, vad bra Toivonen var, och Zlatan är tillbaka. Det finns anledning att hoppas. Ja, jag tror verkligen på det här nya Sverige.