Politik Àr att vilja
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Huruvida mordet kan anses löst tvistas det om, men jag tror att mördaren var den nu avlidne Christer Pettersson.
MÄnga menar att Palmes död var startskottet för den förÀndring som det svenska samhÀllet genomgÄtt. I symbolisk mening Àr det sÀkert sant, men brytningstiden var redan inledd med eller utan Palmes vilja. Att socialdemokratin sedan flera Är övergÄtt till att vara ett helt annat parti Àn för 20 Är sedan Àr beklagligt, men nÀrmast nÄgot för medlemmarna att fundera över. Eller möjligen vÀljarna.
Det mesta Àr redan sagt om Olof Palme och under veckan har jag lÀst och lyssnat pÄ vad alla frÄn Carl Bildt till Stig Malm har haft att sÀga om hans politiska gÀrning. De flesta erkÀnner honom som en stor politiker, men mÄnga vill ocksÄ förringa. Ibland, som nÀr
Anders Isaksson sitter i tv och sÀger att Palme ingenting betytt inrikespolitiskt, blir det rent av komiskt.
Men jag vill prata om hatet mot Olof Palme. Det oförsonliga hatet. NÀr Palme mördades jublades det i vissa kretsar. Kretsar som fÄtt för sig att Palme var landsförrÀdare. Extremhögern var givetvis vÀrst, men moderata studenförbundet hetsade friskt och jag har sjÀlv sett piltavlan förestÀllande en grovt förvrÀngd Palme. Och den höga officershustrun som spred ut att Palme var sinnessjuk och missbrukare.
Oförsonligt, absolut, och om man stÀller detta i ljuset av dagens rabalder kring pÄhoppen pÄ moderatledaren Fredrik Reinfeldt bleknar dessa. Jag pÄstÄr inte att det Àr rÀtt att peka ut Reinfeldt som pedofil och det som eventuellt kan rÀknas som förtal Àr en sak för rÀttsvÀsendet att reda ut, men nidteckningarna fÄr han nog svÀlja.
Varulvar? Moderater? Kanske ligger nÄgot i det?
FÄr ett samtal frÄn en vÀn som jÀmför rabaldret om Reinfeldt med de famösa Muhammed-karikatyrerna. SÀrskilt borgerlig press sade sig dÄ vÀrna om tryckfrihet och yttrandefrihet, men i ett lÀge dÄ moderatledaren utsÀtts för nidbilder Àr plötsligt inte tryckfriheten lika viktig. Nej, dÄ ropas det pÄ polis och herrans tukt.
"Det Àr skillnad pÄ folk och folk", konstaterar min vÀn och det kan vi nog enas om Àr en sanning.
Men tillbaka till Olof Palme. Minns du hysterin kring u-bÄtarna som tycktes lÄngtidsparkerade i den svenska skÀrgÄrden? SjÀlv hade jag glömt att dÄvarande kommendörkapten Hans von Hofsten och en hop andra militÀrer uttryckte sin misstro mot den socialdemokratiska regeringens instÀllning till de frÀmmande u-bÄtarna. Som förmodligen aldrig fanns. Det vet vi nu.
Hans von Hofsten Àr sÄ vitt jag kÀnner till avliden, men det skulle onekligen vara kul att höra nÄgon av de andra vapenskramlarna förklara sig. Eller varför inte Carl Bildt.
Slutligen, till dem som försöker förringa Olof Palme, det gÀller Àven bleka eftertrÀdare som Göran Persson, kan man för att citera Palme sÀga; politik Àr att vilja. Det finns alternativ till nyliberala strömningar och utsugning, om bara viljan finns.