Pitebo! Är jag Pitebo? Jag har bott här i 27 år och är rotad i bygden, så det är klart att jag är Pitebo. Men jag kan inte prata Pitmål och när jag drar på med lite hejna och dejna så himlar hustrun med ögonen. Jag får inget schwung på infödingarnas tungomål. Borde jag språktestas för att räknas.
Samtidigt, jag är född och uppväxt vid fjällets fot. Kanske ska jag räknas som Gällivarebo, trots att det är 40 år sedan jag lämnade.
Hur som helst är jag norrbottning. Den som vill kan se det som en begränsning. Folk som är patriotiskt övermogna kan inte ens förstå hur en norrbottning kan hålla på Skellefteå AIK i hockey.
Men svensk är jag sedan födseln och Sveriges medlemskap i EU gör min anknytning till Europa starkare. Är jag europé? Jag tänkte på det när jag drack min espresso på en uteservering i Barcelona. Min spanska är usel och jag har insett att språket är väldigt viktigt om man vill känna tillhörighet. För att kunna kommunicera, återkoppla och förstå.
Det är med andra ord ingen tvekan om att svenskan är viktig för de människor som flytt till Sverige från terror och krig. I vart fall för de som får stanna och vill skapa en ny framtid. Detta inte sagt för att diskvalificera någon.
Helst vill jag se mig som kosmopolit, men jag är lite för dåligt berest för att riktigt stämma in på den betydelsen. Rasisterna ser ofta föraktfullt på kosmopoliten och det används ibland som synonym till jude.
Men, "Kosmopoliten är världsmedborgaren, alltså en människa som med sitt intresse omfattar inte bara sitt fädernesland, utan alla jordens folk, en person som vistas än i det ena, än i det andra landet, eller som har lätt för att tillägna sig skilda folks sedvänjor" står det på Wikipedia och jag gillar det, trots min bristande beresthet. Jag gillar olika.
Så, vad spelar betydelsen av Pitebo, norrbottning, svensk, europé eller rent av kosmopolit för roll?
Ganska mycket, tror jag. Vi lever i en tid då de nationalistiska strömningarna växer sig starkare på vår egen bakgård och där den europeiska gemenskapen faktiskt är i gungning. Vi ser det i krutdurkarna i mellanöstern, i Turkiet där högernationalismen hotar att explodera och i länder som Polen och Ungern där styrande nationalister kringränner de demokratiska grundbultarna.
Så när bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) hamnar i dåligt middagssällskap och inte klarar att förklara sig och det dessutom grävs fram gamla grodor och dumheter så blir avgången ofrånkomlig.
Att SD väsnas är förstås väntat, men där har man å andra sidan aldrig varit särskilt noga med vilka man käkar middag med. Eller för den delen vilka man hyllar. Det är en nationalism som Pitebor och alla andra gör klokt i att bekämpa.