På Norrmalm hade vi i 6B tjejsnack med vår skolsköterska ca -08. En varm och vänlig kvinna som med grace förklarade allt mellan mensskydd och könssjukdomar som om det vore dagens lunchmeny. Vi tolvåringar tog det inte riktigt lika bra. Det var då jag förstod att som kvinna så hade man dragit nitlotten rent biologiskt. Detta var innan insikten om lägre löner, kvinnors utsatthet i samhället och ren skär sexism hunnit i kapp mig. Det anatomiska var biten som man inte kunde beskylla någon för; det var som att vara arg på vädret.
Graviditet – enligt många unga och icke unga tjejer den värsta sexuellt överförbara sjukdomen som man kan drabbas av. I tusentals år har människan jobbat för att undgå detta mirakel. Vissa metoder mer effektiva än andra. Efter samlag som kvinna slå sig ned på huk och nysa, eller att stoppa upp ett tampongliknande föremål dränkt i krokodilbajs i lillfiffy var dock kanske inte bland de mest succéartade försöken, än om de inträffade allt för ofta. I Kina drack kvinnor kvicksilver för att motverka graviditeter, medan man i Kanada bryggde te på bävertestiklar.
På 70-talet fanns en hel drös härliga kvinnor som kämpade för kvinnans rätt till bättre preventivmedel. Visserligen var detta ett bra tag efter kvicksilver och bäverballe, men fortfarande orsakade dåtidens preventivmedel många en massa smärtsamma biverkningar, bland annat att kvinnorna i fråga hade lite till ingen sexlust alls, vilket typ förintar syftet med sex för nöjets skull. P-pillrets intåg drog visserligen igång den sexuella frigörelsen, eftersom nu kunde man få till det utan att oroa sig för att bli föräldrar, och det får vi ju vara tacksamma för.
I dag har vi en mängd finurliga små uppfinningar att välja bland. P-stav, p-ring, p-piller, p-spruta, p-plåster och p-spiral och samtliga är tillverkade med markant reducerade östrogennivåer, vilket påverkat bieffekterna positivt. Men fortfarande är dessa fantastiska medel långt ifrån optimala. Personligen fick jag en sån där smidig liten p-stav inopererad under huden för ungefär ett halvår sedan. Tyckte det kändes käckt då, men nu sitter jag här och har mens för tredje veckan i sträck. Jag har medsystrar med makalösa menssmärtor, ständiga humörsvängningar, svullna underliv, svampinfektioner, migräner, tuttar som känns som att de ska explodera och menstruationer som sträckt sig upp emot tre–fyra månader. MÅNADER.
Sen finns det kådisar. Dessa finurliga, härliga flexibla små latexballonger som varken har bieffekter eller problematik. Dessutom är det faktiskt det absolut enda preventivmedlet som helt skyddar dig mot könssjukdomar, samt det enda som män kan ha. Men ändå ska det vara så jävla krångligt att använda dem. ”Det är inte lika skönt”. ”Men asså ... min är fan för stor! Jag lovar!”
En sak är säker. Lita aldrig på en kille som säger att manslemmen hans är för stor för att bära kondom när jag lyckats trä en över hela mitt underben. Ja, jag har testat. Det finns inga ursäkter. Pest eller kolera, men offra er för fan.