Personliga berättelser finns det alltid behov av

En av de föräldraböcker jag minns bäst är Annica Lantz "9 1/2 månad". Som radiopratare föredrar jag henne inte, men hennes bok berörde mig. Mycket.

En av de föräldraböcker jag minns bäst är Annica Lantz "9 1/2 månad". Som radiopratare föredrar jag henne inte, men hennes bok berörde mig. Mycket.

Foto: Fotograf saknas!

Piteå2011-01-29 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När jag väntade barn för fem år sedan läste jag allt mellan mammaböcker, pappalitteratur, romaner på temat barn och bebis och ren fakta som Gudrun Abascals "Att föda". Mammabloggarna om bebisvardag blev fort ostimulerande, däremot följde jag intresserad flera bloggar skrivna av kvinnor som brottades med ofrivillig barnlöshet och som försökte bli eller hade blivit gravida genom IVF. Även om jag inte var i samma situation tyckte jag om problematiseringen av vissa frågor knutet till barn och normer i vårt samhälle.

Medan bokhandlar, tidningar och internet svämmade över av mammor som berättade om graviditeter och första tiden med barnet fanns det få texter utifrån pappornas synvinkel.

Jag läste någon, men det fanns få - om ens någon - som inte kunde kategoriseras som skämtsamt grabbig. Men tack och lov har det hänt något under 2000-talet. Utbudet har ökat och utvecklats. Fakta, personliga berättelser och funderingar behövs alltid.

Läs mer om genrens utveckling här intill.

På nästa uppslag hittar du också David Hedlunds sida "Mellan mjölksyra och mode". I dag får vi träffa hans skidåkarkollega Magdalena Pajala och träningskompisen Ola Enberg.

Trevlig helg!

Läs mer om