Tidigare i veckan tog jag en sväng förbi Repris återvinningsmarknad i Öjebyn. Jag hittade förvisso inte det jag letade efter, så är det ofta med andra hand. Det tar tid. Men sedan känns det också så mycket roligare när man verkligen finner det.
Hur som helst slog det mig hur fräscht det blivit där. Välsorterat och inspirerande. Särskilt hörnan med tillvaratagna och omgjorda prylar tilltalade mig extra den här gången. Jag knäppte några halvkassa mobilbilder. Gillar extra mycket lamporna av gamla hjul och bakformar, mobilen av virkade rutor och origami-ugglor. Sedan finns en massa andra finurliga, återvunna finsaker att kika in.
Ett litet tips bara.
I höstas fotade vi bilder till helsidesannonser på jobbet. Alla sitter på samma stol, vissa på golvet, någon i skräddarställning. Någon poserar på stolsryggen och några hukar sig bakom. Och jag då? Jag ser lite rädd ut, det är jag i och för sig alltid i studion. Tycker det är lite läskigt.
Dessutom. Kom och sätt dig här bredvid mig, gör mig sällskap. Så tycker jag att min bild ser ut. Det var inte tanken, men jag tycker om budskapet i efterhand. Det säger en del om hur jag tycker om att jobba.
I alla fall åker en del av dessa bilder omkring på våra lokalbussar. Förbi vårt hus går en linje, jag möter ofta bussen när jag är ute och går med hunden om morgnarna, men på dessa fyra månader har jag aldrig sett "min" buss.
Men i tordags. På intet sätt glamouröst som introt till "Sex and the city" var jag på väg hem från förskolan. Siri hade klängt sig fast på cykelramen. Mot Carries lockar, otvättat hår under mössan, mot Carries lätta klänning - dunjacka och för stora täckbrallor. Mot högklackat, dammiga vinterskor.
Ungefär så. Men bussen, med mig på, åkte förbi.
O, detta
glamourösa liv.