Som en dröm, en solig dröm. Jag tänker på förra helgens värme som generöst flödade över oss.
Fixade på tomten i bar överkropp och självfallet brände jag ryggen röd, men den svedan var lätt att ha överseende med. Härliga dagar, sådana där dagar då man är tacksam över att få finnas till. Dagar då livsandarna återvänder och kommer med löften om en lång och het sommar. En sommar som i barndomen då solen alltid lyste utom någon enstaka dag när regnet smattrade på stugtaket och man plöjde en bunt serietidningar.
Nå ja, det blev sommarvarmt och nog ska vi hoppas på mer av den varan, men vi vet alla hur det kan bli. Bakslag på bakslag, regnigt och blåsigt. Jag är inte pessimist, möjligen luttrad. Det har varit några halvtaskiga somrar och vill det sig riktigt illa så sitter vi där framåt hösten och minns suckande den 18-19 maj som de kanske bästa dagarna. Det gäller ju som bekant att pricka in finvädret med ledighet också.
På kvällen drack vi kallt vitt vin under parasoll på altanen. Luften var varm och hustrun suckade lyriskt över avsaknaden av mygg, ja, allehanda insekter. Hon är ingen vän av småkryp och klarar inte ens av att se fascinerande dokumentärer om insekternas liv.
Ingen gillar väl mygg, men grundknepet är att förhålla sig. Att slappna av och gilla läget. Tappar du kontrollen är det kört. Bara att gå in.
Vi pratade om en träff hon ska anordna efter midsommar. En massa fransoser och fransyskor ska hälsa på. Hustrun föreslår en tipspromenad, men jag protesterar. Säger att tipspromenader, ja, alla former av frågesport, tillhör en gången tid. Lika förlegat som vhs-band och handskrivna brev.
Förr lönade det sig att vara allmänbildad, men idag saknar en massa onödigt vetande värde. Den som inte kan frågan smyger bara fram mobilen och några sekunder senare kan den mest korkade framstå som ett levande uppslagsverk.
Jag var på en större tillställning för ett par veckor sedan och naturligtvis stod frågesport bordsvis på programmet. Tämligen omgående insåg jag att det inte var någon idé att engagera sig. Det fuskades med mobiler och allehanda apparater vid snart sagt varje bord.
Eller ta lunchrummet på vilken arbetsplats som helst. Över kaffet uppstår en diskussion och du känner att du är hyfsat påläst i ämnet. Kanske hinner du lägga fram en del av ett svar innan någon slår dig i skallen med google. Pang, här sitter stans korkade blondin och läser upp ett korrekt svar. Kanske bekräftas det du just redogjort för eller också var det någon liten petitess att anmärka på.
Det är lika bra att hålla käften. Det blir lite av dumskallarnas sammansvärjning när vem som helst på ingen tid alls kan berätta när, var, hur. Du behöver inte kunna något eller, ja, du måste kunna trycka på en knapp eller två.
Nej, jag är ingen människa som omfamnar och åtrår teknik och apparater. En inställning som givetvis ligger mig i fatet så väl privat som i jobbet. Jag är dinosauriern och vad jag än tycker och känner så är det totalt värdelöst. Ingen lyssnar på en loser som är på spaning efter den tid som flytt.
Men det blir nog tipspromenad i alla fall.