På skolgården bryts själar i skärvor
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vem har inte hört det? Vilken tjej, har aldrig blivit utsatt för den förnedringen? Du är slagen, men ska inte klaga, för han tycker nog om dig. Det är på så många sätt en helt idiotisk grej att säga som förälder, lärare eller annan vuxen. Det är lättja och dumhet i sin renaste form.
För det första, i de flesta av fallen handlar det inte ens om att killen tycker om tjejen, nej, det handlar om att killen vill ha status och därför trycker ned henne, eller att han bara är korttänkt och inte tänker på vad hon känner. Hon vet oftast mycket väl att han känner mer förakt än kärlek, och de där orden från den som borde ha hjälpt henne säga ifrån, blir bara ännu en förnedring.
För det andra, om killen nu skulle vara kär i henne, gör det saken bättre? Är det okej att slå någon, trakassera någon eller reta en människa till tårar, om man bara gör det i kärlekens namn?
Om så vore fallet, så skulle ju inte hustrumisshandlare och liknande vara så avskydda i vårat samhälle, då skulle det inte vara straffbart att slå någon, om man hävdar att man gör det av kärlek.
Men vi har kommit längre än så i det här landet. Den som slår någon i vuxen ålder straffas, även om man gör det i kärlekens namn.
Så, åter tillbaka till sjuåriga flickor. Är det inte så, att vi påverkas väldigt mycket av vuxnas bemötande när vi är små? Och, är det inte då ganska korkat, att nöta in i småflickors skallar, att du ska fan inte gnälla för att han slår dig, för han gör det för att han tycker om dig?
Du borde vara glad istället. Le, skratta! Slå en volt av lycka, halleluja, glöm bort blåmärket, han tycker om dig! För det är ju det som räknas?
Är det inte korkat att pränta in i deras skallar, att det viktigaste är inte hur du känner, utan att han gillar dig?
Jag vet att jag överdriver i mina jämförelser, men jag vill ändå visa på likheten. För att bli slagen och retad borde inte vara okej, vilken ålder man än är i, eller hur löst man än blir slagen. Min kropp är min kropp, ingen har rätt att göra den illa. Lika så är min person, min själ, mitt jag, bara mitt, och ingen har rätt att repa och göra illa den.
Och såklart, det är inte bara killar som slåss och är taskiga, men det är ändå det allra vanligaste, att tjejer springer till fröken. Framför allt, jag har aldrig hört en lärare eller annan vuxen säga samma sak till en kille. Vilket kanske beror på en annan vrickad grej, pojkar ska redan som små vara tuffare än tjejer.
Jag hoppas någon lärare eller förälder läser det här, och tänker efter nu. Låt aldrig mer någon tjej tro att det är okej att någon slår henne, eller kallar henne elaka saker. Låt henne veta att i kärlekens namn slåss man inte.
Res dig upp, gå ut och säg ifrån, berätta att det inte är så man behandlar en människa. Det kostar dig några kalorier, men du skyddar en människas självkänsla, sparar den från åtminstone en smäll.