"Don't mention the war!"
Repliken är hämtad från kultklassikern Fawlty Towers och det är givetvis den neurotiske hotellägaren Basil (John Cleese) som ska försöka hålla tungan rätt i mun när ett sällskap tyska turister anländer. Det går så där. Eller, rättare sagt, det går inte alls.
Det är ungefär som för undertecknad när det är dags för påskkrönika. Du vet, "don't mention Jesus!" Or his father, mother, brother, lover or cousin. Det brukar bli så otrevlig stämning då. Till och med när jag filosoferade om vad som kom först, ägget eller hönan.
Så jag säger ingenting. Jag gör inte det. Ja, Glad Påsk kan jag väl kosta på mig.
Ska vi prova med hockey?
Jag har ju tidigare deklarerat min kärlek till det enda sanna AIK, Skellefteå AIK, men det brukar reta de i Pitebygden som håller på det där laget i norr. Provinsialismen växer som horn i pannan och man kallas länsförrädare. "Don´t mention Skellefteå!"
Jo, men jag gör det ändå. Jag nämner laget som spelar landets snabbaste och vackraste hockey, som har de bästa spelarna, den skönaste publiken och, inte minst, de snyggaste tröjorna.
Det har ju börjat bra och jag hoppas det fortsätter på samma sätt i kväll.
Det jag inte kan förstå är när anhängare till det där laget i norr säger att de håller på Färjestad i den här finalen. Färjestad! Av alla lag, som att äta bajs. Nu har vi ju en på jobbet som är lite anal, så honom förlåter jag. Just like Jesus. "Don't mention that man, I told you".
Om Skellefteå skulle ha varit utslaget (otrolig tanke, men i alla fall) så hade jag absolut hoppats på framgångar för det där laget i norr istället. Det kallar jag brödrakärlek. Med den där sista meningen lämnar jag öppet för alla inavelsskämt som Skellefteåhatarna brukar leverera.
Du vet, som det står på läktarna i Skellefteås ishall; Lundmark till vänster och Marklund till höger. Sex fingrar, någon?
Sådant har vi överseende med, vi som tillhör landets stoltaste och vackraste lag, Skellefteå AIK.
Min chef har bacillskräck. Nu delar jag delvis hans skräck, så jag tycker nog att den lilla böjelsen är tämligen hälsosam.
Han äter ytterst motvilligt från en buffé och han gör bara det stora på offentliga toaletter om alla andra vägar är uttömda (hm).
Så kräsen är inte jag, men jag tvättar händerna alldeles för ofta och jag är paniskt rädd för människor som hostar och nyser rakt ut i luften. Ännu värre, gud förbjude, människor som nyser i sina egna händer. Det borde vara spöstraff för sånt.
Det där med nysningar är inget att skratta åt. Forskare vid Massachusetts Institute of Technology har undersökt hur långt snoret flyger när vi nyser rakt ut i luften.
Du kanske tänker fem meter? Tio? Kanske rent av 25, men det är väldigt långt från den äckliga sanningen.
Forskarna har mätt att snorpartiklar i vissa fall flyger 270 meter i en hastighet av 62 kilometer i timmen.
Det handlar om ett gasmoln av bakterier och snor som binder med andra partiklar i luften när nysningen lämnar din näsa.
Bacillskräck! Du kan kalla det vad du vill, men jag ryser av obehag.
Sa jag Glad Påsk?