Jag har aldrig följt tv-serier, förutom Macahan i slutet av 70-talet. Det har börjat bra, men sedan har jag missat något avsnitt och då är det kört. Jag kan helt enkelt inte inruta mitt liv efter återkommande bestämda tv-tider. Dessutom tycker jag att det är för lång tid att vänta en vecka på nästa avsnitt.
Nå väl, barn, i en modern digital värld är det där ett icke-problem. Numera kan man ladda ner hela serier och frossa i timmar i sträck. Det är definitivt min grej.
Jag har med flit låtit bli att se Game of Thrones i ett par år. Tills nu! Den senaste veckan har jag plöjt de 30 avsnitt som finns tillgängliga och frossat i de lägsta av mänskliga instinkter. Visst ryms här kärlek och höga moraliska värden, men i betydligt högre utsträckning avhandlas tortyr och mord, svek och lögner, hat och hämnd, maktbegär och krig samt sex i nära nog alla dessa former.
Det är ingen hejd på gräsligheterna och man skulle kunna invända att författaren George RR Martins ännu inte avslutade fantasybokserie Sagan om is och eld är sällsynt närmast overkligt morbid. (Game of thrones bygger på hans böcker).
Men så kommer jag att tänka på den svenska historien och hamnar långt bak i tiden, början av 1300-talet. Jag erinrar mig vagt Håtunaleken och Nyköpings gästabud. För att friska upp minnet gör jag en snabb inläsning och konstaterar att min reflektion är riktig.
Det som hände mellan kung Birger Magnusson och hans bröder hertig Valdemar och Erik påminner om vissa avsnitt av Game of Thrones. Jag ska inte kalla det för en aha-upplevelse, men tveklöst kan vår egen svenska historia i all förskräckelse mäta sig med Martins episka verk.
Den här delen av den svenska historien finns återgiven i Erikskrönikan, men som historiskt dokument är krönikan inte helt tillförlitlig. Det är en partsinlaga med hertig Erik som "hjälte", men verket ger trots allt en bild av en rad våldsamma och omvälvande händelser från senare delen av 1200-talet och fram till 1319.
Att det skulle gå att göra tv-serie i stil med Game of Thrones råder det hur som helst inga tvivel om.
Okej, Martins böcker innehåller en hel del ockulta och övernaturliga inslag, men tron på allehanda väsen och mumbojumbo i gammal folktro räcker och blir över. Ja, det finns ju folk som tror på spöken än idag.
Erikskrönikan är dock inte lika lustfylld och porrig som mister Martins bokserie.
Vad var det då som hände i början av 1300-talet?
Efter åratals bråk bjöd Kung Birger in till bröllopsfest på kungsgården Håtuna 1306, men bröderna Erik och Valdemar hade en lömsk plan. De tillfångatog Birger och efter två års fångenskap tvingades han dela dåvarande Sverige med sina bröder.
Elva år senare var det dags för försoning. Birger bjöd sina bröder att dricka jul med honom och stämningen var god, men hämndens timme var slagen. Han fängslade sina bröder med bojor och halsjärn och lät dem svälta ihjäl i ett källarhål. Enligt Erikskrönikan sa han "Minns ni Håtunaleken? Jag minns den väl. Denna lek skall inte bliva eder bättre!".
Senare fick han själv fly till Danmark och hans son Magnus avrättades.