För ett tag sedan fick jag en text i min hand. Det var en kollega till mig som tagit den på stan. Texten handlade om utsatthet och om att trigga sina mobbare som skydd. Den handlade om utsatthet, nu och då. Om destruktiv bekräftelse. Om självutlämnande experimentell konst.
Orden visade sig vara kontexten till ett performance-verk av en ung man. En installation, ett sista ord för att göra upp med en utsatt uppväxt. För att sluta fred inom sig själv. För att väcka tankar.
Rasmus Pohl Östebros text har dröjt sig kvar och tidigare i veckan hade jag ett intressant telefonsamtal med honom.
Han har lämnat Piteå bakom sig och studerar i Göteborg.
Läs hans berättelse här intill.
Bara gör det.
På nästa sida skriver krönikörerna Åse Nordlund och David Hedlund om samma ämne. Barn och mat, men med olika vinklar. Extra läsvärt. Spana också in notiserna här ovan. SM i vintersimning. Deltagare i badbyxor i en upphuggen isränna. Jag fryser bara jag tänker på det. Och så smarta amningsbh:ar, säkert efterlängtat av många. Malin Blomstedt och Vanja Wikström driver en riktig tvåkvinnasfabrik, där de gör allt mellan att ta bilder, göra banners och packa ordrar själva.
Ha en fin helg i kylan.