Nu tar vi din frukostmacka
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hans svar (4 juli) är dessvärre lika tomt på innehåll, om än polemiken är uppskruvad och inte så lite förnärmad. Att han inte kan läsa innantill och istället bluddrar på om mig som domedagens härförare och drar försåtliga slutsatser kan väl passera som debattekniska knep. Knep som flitigt används av den som inte har något att säga.
Men han bluffar också!
Jag har inte hänvisat till att vi står inför domedagen, men självklart kommer verkligheten att tvinga fram förändringar.
Inte heller har jag påstått att G8-ländernas ledare är onda, men de dikterar en världsordning vars demokratiska mandat utgörs av max 15 procent av jordens befolkning.
Det är möjligt att Ljunggren skiter i allt, men att vår planet är hårt ansträngd handlar inte om moraliserande. Det är inte jag som hittat på det. Inte ens rättviserörelsen. Det är världens ledande forskare som är oroade.
När det gäller befolkningsutvecklingen konstaterar jag att "full reproduktion" innebär att varje kvinna
föder 2,1 barn i snitt. I Italien, som jag exemplifierade med, föds 1,3 barn per kvinna. Det tar sin tid, men självfallet blir konsekvenserna allvarliga.
Ljunggren landar i slutsatsen att jag påstår att vi som äter oss mätta borde ha dåligt samvete, avsky de folkvalda och ansluta oss till kampen för en rättvisare värld.
"Snart kommer moralens väktare och tar er oförtjänta välfärd och delar ut till dem som saknar frukostmackor. Och ni som då klagar kommer att vara omoraliska".
Men, hallå, vad är det för trams. En liten pojke som ertappats med byxorna nere eller blir han bara upprörd för att han faktiskt inser sin inbilska självupptagenhet?
Ljunggren får
givetvis kritisera rättviserörelsen hur mycket han vill, men visst vore det klädsamt med ordentliga argument i stället för svepande generaliseringar. Inom rättviserörelsen ryms organisationer som Läkare utan gränser och Greenpeace, så vitt känt fanns dessa representerade i Rostock.
Problemet är att Ljunggren tycks förakta människor som protesterar och engagerar sig. Inför Irakkriget skrev han en hånfull krönika (8 februari 2003) om alla som sa nej till krig. I samma krönika tryckte han för
övrigt på vikten av att Europa var med och delade på krigsbytet, oljan.
Det är lite av kärnfrågan. Vår välfärd bygger delvis på att andra delar av världen skövlas, utnyttjas och plundras. Kort sagt, en orättvis världsordning som bland annat rättviserörelsen har synpunkter på.
Att inse det innebär inte att man behöver skämmas över sin goda frukostmacka, men det utesluter inte att man reflekterar över rådande ordning. Det är fullt möjligt att det har med moral och samvete att göra, Stig-Björn Ljunggren.
För övrigt gick ju kriget i Irak alldeles utmärkt. Oljan
säkrad!