Jag är numera författare. Vad har du skrivit kanske ni frågar? Det kommer ni inte att få läsa svarar jag, trots att jag nu har en hel bok nerskriven på ett dokument i min dator.
Låt mig ta det från början. Gymnasieskolan kräver att alla gör ett projektarbete i årskurs tre. Vad gör en samhällselev i årskurs tre, som inte riktigt vet vad den ska syssla med under denna långa tid då? Jo, den skriver! De vanligaste projektarbetena som görs i samhällsklasserna är nog antingen ett resemål av något slag med slutprodukten av en resedagbok eller en guide igenom någon exotisk stad.
Om ekonomin inte riktigt håller, eller om man helt enkelt tycker om att stanna i kalla Sverige under den alldeles för kalla vintern, då skriver man något! En novellsamling, en diktsamling, eller som i mitt fall, man skriver en bok!
Projektet gick ut på att jag under en månad skulle medverka i det internationella projektet vid namn NaNoWriMo (National Novel Writing Month).
Under den här månaden skulle jag skriva en bok innehållande 50 000 ord eller mer, alltså kvantitet före kvalitet. Aldrig i mitt liv har jag varit så stressad som då, och aldrig i mitt liv har jag heller varit så lättirriterad!
Men gud ska veta att jag hade en av de roligaste månaderna i mitt liv. När boken tog liv, när mina karaktärer utvecklades, det var som att skapa ett helt universum av sina egna idéer och tankar. Allt jag behövde fanns i min fantasi, och då fick det bli hur tokigt det ville.
Tillslut hade jag där en bok, 50 000 ord och 85 sidor text. Jag skäms inte för att säga att jag är överdrivet stolt över vad jag åstadkommit, för hur kass boken än är så har jag fortfarande skrivit mer än vad många har gjort i sina liv, och då har jag rätten att vara hur stolt jag vill!
När kan man kalla sig för en författare då? Jag anser att man inte behöver ha gett ut sitt verk, man behöver inte ha tjänat ett öre på sitt verk.
Så länge man har skrivit något, och faktiskt färdiggjort det så tycker jag att man har all rätt i världen att kalla sig för författare.