I måndags sändes idrottsgalan på TV4. Många ärade idrottsmän och idrottskvinnor fick ta emot priser för sina prestationer under det gångna året, och man kan ju inte hjälpa att få rysningar när man tänker på hur mycket de kämpat för att nå dit de befinner sig i dag.
Nånting som jag tycker var speciellt med årets idrottsgala är att ett av priserna - kanske ett av de mest åtråvärda (sportspegelpriset) - gick till rallycrossföraren Mats Öhman från Älvsbyn. Äntligen fick motorsporten visa upp sig i Idrotts-Sverige! Priset gick inte till vilken motorsportare som helst - den som förmodligen förtjänar det allra mest. Mats var för många år sedan med om en skoterolycka där han blev förlamad och tappade 50 procent av sin rörlighet i armarna, men trots detta tävlar han mot Sveriges bästa rallycrossförare i Rallycross-SM. Under 2010 slog han banrekord i Strängnäs och slutade 4:a i SM. Visst blir man imponerad?
När jag såg idrottsgalan insåg jag hur mycket jobb och slit som ligger bakom dessa människors framgång. Det här fick mig att förstå att jag måste lägga i en ännu högre växel inför kommande säsong för att försöka nå mina mål för det här året. Inte för att jag ska vinna OS-guld på längdskidor eller slå banrekord i Strängnäs, utan för att utveckla mig själv så pass att jag kan klättra på min karriärstege. Det gäller att försöka vara innovationsrik och finna lösningar till problem som tycks vara omöjliga att lösa, och att hela tiden hitta nya idéer för att utveckla sig själv och teamet. Det är inget lätt uppdrag, men det finns alltid mer att ge.
Allt hänger på min egen insats. Jag har bestämt mig för att lära mig av Mats Öhman, att ta vara på de tillgångar som just jag har och se till att de används på allra bästa sätt. Siktar man mot stjärnorna kanske man i alla fall kan nå trädtopparna.