Enda sedan jag var mycket liten har jag älskat djur i alla de former och min första katt fick jag sommaren när jag skulle fylla fem. Jag döpte henne fantasifullt nog till Grållan, och jag har fortfarande kvar henne.
Sen dess har många djur bott hos oss. Vandrande pinnar, fiskar, hästar, hamstrar och massvis med kaniner, just nu äger jag dessutom fyra råttor och tillsammans med en vän även tre möss.
Man skulle helt klart kunna påstå att djur är en hobby jag verkligen brinner för. Men det är mer än så, förutom att jag älskar att pyssla med djuren så blir jag ju otroligt fäst vid djuren som individer och är dessutom beredd att lägga ned rätt mycket pengar på dem, och det är något många har problem att förstå.
Att man kan fara genom hela landet och köpa en hund för flera tusen förstår de flesta, eller en häst för ännu fler tusen. Men att jag far till Lycksele och köper två råttor för 600 kr, det är för de flesta totalt obegripligt.
Nu hade det ju inte gjort något att alla inte har förståelse för mitt, om de i alla fall hade kunnat vara tysta, men icke. Det ska klagas, hånas och retas hela tiden. Helst ska människor också upplysa mig om hur äckliga, fula och obehagliga mina råttor är, tack men det behöver jag inte veta att du tycker.
Man ska väl inte lyssna när korkade människor öppnar munnen, men efter några år som djurägare blir man fruktansvärt trött på att alltid bli ifrågasatt.
För ja, jag lägger ned mycket pengar på råttorna, men på vilket sätt är det mindre vettigt än att lägga ner pengar på kläder och smink eller något dyrt dataspel? I alla fallen handlar det väl om att man prioriterar något som man tycker är roligt?
Jag kräver inte på något sätt att andra ska intresseras av mina djur, eller att de ska dela min fascination. Ibland önskar jag bara att den kunde respekteras, att jag för en gångs skull slapp bli ifrågasatt gällande det jag verkligen älskar.