Det finns delade meningar om huruvida LCHF-kost är bra eller dåligt. Även om jag läst på en del, så kan jag för lite för att ha en bestämd uppfattning.
Däremot har jag använt mig av LCHF, om än inte slaviskt, under fyra månader och för egen del har det fungerat utmärkt. Jag har gått ner över tio kilo och förutom i början har jag mått alldeles förträffligt.
Det märkliga är att jag kunnat äta en massa fett och givetvis grönsaker. Bacon och ägg till frukost, kött, fisk och såser kombinerat med broccoli och blomkål. Gott? Ja, för det mesta.
Däremot har jag avstått kolhydrater i form av potatis, ris och pasta. Hoppat över bröd, mjöl och mjölk. Och givetvis socker i alla former.
Att det gett resultat är jag ett levande bevis för, men det är givetvis upp till var och en att tänka på vad man stoppar i sig.
Fast det är klart, under semesterveckorna kommer syndaren fram. Det grillas och dricks öl och vin, men trots synderna har viktnedgången hållit i sig. Nu ökar jag målsättningen till att gå ner fem kilo till, men skyndar långsamt.
Att späka sig för figuren är inget för en man i min ålder.
Under fiskeveckan i fjällen är det svårt att vara kosttrogen. Det är klart att jag käkar nyfångad öring med kokt potatis och tunnbröd. En öl till det med Dellikjåkkås porlande vatten som enda ljudkälla ger en dimension till livet som går utanpå det mesta.
Lägg till avslagen mobil och sinnesfriden blir närmast överväldigande i den vackra fjällvärlden. Dessutom tämligen stadiga öringar på flugspö i den lilla jokken och lyckan är fullständig.
Efter några dagar åker vi till Örnvik för vidare transport med båt till Västerfjäll. Mannen som kör båten lämnade den så kallade civilisationen för några år sedan och har anammat den fria livsstilen. Ingen stress, inga tider att passa och eller en massa måsten.
Jag blir lite avundsjuk och min gamla dröm att ensam ge mig av ut i vildmarken en längre period vaknar till nytt liv. Vem vet om det kan bli verklighet.
Hemma igen för några dagars jobb och det är VM i friidrott på tv. Spännande att titta på, men min entusiasm har svalnat med åren. Det har varit alldeles för många dopningsfall och jag litar helt enkelt inte på att atleterna är rena.
Jag tror inte att det går att vinna en sprintdistans utan att någon gång ha dopat sig. Visst hoppas jag att Usain Bolt är ren, men, tja.
Roligare då med en landskamp i fotboll mot Norge. Zlatan på målhumör och även andra spelare som visar framfötterna, men försvaret känns så ihåligt att det helt enkelt inte går att tro på ett lyckat VM-kval i höst.
Appropå mat har jag fått en ny favorit i den strida ström av matlagningsprogram som rullar i de många tv-kanalerna. Fransmannen Raymond Blanc som i många år varit verksam i England har gjort en serie program där han utforskar det franska köket.
Raymond är passionerad och utstrålar värme och glädje. Ingen arga kocken där inte. Rekommenderas starkt.
I dag ska jag träffa Kungen, ja, den riktiga, i Storforsen. Har tänkt visa honom hur man hoppar i Döda fallet. Vi får se vad livvakterna säger. Och Silvia!