Det började med lite magont om kvällen. Under en sömnlös natt övergick det till plåga och när febern kom förstod jag vad som var på gång. Vid femtiden ringde jag sjukvårdsrådgivningen och en halvtimme senare skjutsade maken och dottern mig till akutmottagningen genom ett folktomt, bleksoligt Piteå.
Efter det fick jag pröva på en hel del nya saker. Skiktröntgen, åka rullstol, få morfinspruta, bli sövd och åka ambulans.
För mitt magont, som jag känt av till och från i någon vecka, visade sig vara en protesterande blindtarm. Några erfarenheter rikare är jag. Visserligen hade jag hellre sluppit dem - men mest är jag glad för att det inte var något värre.
Lite mindre rörlig än vanligt, men tillbaka på jobbet.
Mitt oplanerade frånfall stökade om i planerna för Helgsidorna. Av Stockholmsreportagen återstår det två, men de återkommer vi till efter påskfirandet.
För nu står vi mitt i påskhelgen. Jag hoppas på solsken till var och en av er. Själv hade jag planerat att stå på slalomskidor, istället blir det att vila och titta på. Förhoppningsvis från en soldränkt snödriva.