Jag hör dragspelstonerna på långt håll och han som trakterar instrumentet spelar fantastiskt. Han spelar på gatan med förhoppning om att de mätta och druckna på uteserveringarna ska skänka en slant.
Kanske onödigt att jämföra, men hans förmåga är oerhört mycket högre än vad de stackare som sitter uppkrupna utanför någon av Piteås affärer kan åstadkomma. Ibland vill jag ge dem pengar för att de ska sluta plåga mina trumhinnor.
Jag befinner mig i Spanien och här sitter du inte länge med en kopp espresso eller ett glas öl innan någon vill underhålla dig. En äldre man sjunger och dansar med gammelmanssteg ackompanjerad av gitarr. Det är en väldigt lång text och jag har inte minsta aning om vad han sjunger om, men hela grejen är rörande. Efteråt vill inte de spanska familjerna ge honom något när han sträcker fram sin lilla plastmugg, men vi lägger i ett par euro.
Kanske inbillar jag mig, men jag får för mig att de andra tittar ogillande mot oss.
Spanien har haft ett par riktigt hårda år. Många har förlorat sina arbeten och tvingats lämna sina hem. På de stora turistställena märks det kanske inte så mycket, men vid en tågresa inåt landet ser jag många nedlagda fabriker och tillbommade affärer.
Självfallet finns det gott om tiggare i en storstad som Stockholm också, men jag får för mig att de är fler i Spanien. Många gånger är det gamla människor som böjda linkar fram mellan borden på uteserveringarna. En del är mer framfusiga. En kvinna håller fram en tom insulinspruta och jag förstår vad hon menar, men har inga kontanter på mig. Då vill hon ha en cigg. Jag ger henne två.
Jag har alltid varit kluven till tiggare och ibland skäms jag för min avoga inställning. De utgör en slags spegel. En tunn linje där den ena sidan är armod, den andra välgång. Min lycka mot din olycka.
På strandpromenaden i Fuengirola står afrikanerna och säljer solglasögon, väskor och klockor. Jag ser aldrig någon som köper. Varje gång en polisbil glider fram så skyndar de sig att rafsa ihop prylarna. Det är en katt och råtta-lek och för förloraren kan det vara en deportation i potten.
Som svensk är jag också gäst i Spanien, men jag behöver inte oroa mig för polisen. Jag är en välkommen turist som har råd att spendera pengar.
På andra sidan Medelhavet väntar och hoppas tusentals fattiga afrikaner på en "biljett" till det rikare Europa. Vi har stängt gränserna, men några har tur. Andra förlorar livet när de överbelastade smuggelbåtarna sjunker i havet.
När vi ska åka hem hamnar vi i den stora taxfreebutiken på Malaga flygplats. Jag avskyr shopping och det där med billig sprit klarar jag mig utan.
Men kanske lite parfym när vi ändå är där och det är mer än en timme kvar till avgång.
Nu är jag ingen parfymexpert, men jag får för mig att allt är svinigt dyrt. Checkar spriten och inser att det i sammanhanget är småpengar att tjäna. Än värre med godis. Det är fan dyrare än i Piteå.
Men barnen får choklad och svärmor en flaska likör.
Jag är dock bestämd i min uppfattning när jag hävdar att taxfree är ett skämt. En blåsning för jäktade turister, men det drabbar ju ingen fattig.