Min julskinka har rymt
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ha en riktig God Jul. Och låt den vara till påska. Eller i vart fall tills melodifestivalen börjar.
Nej, jag är inte ironisk. Inte på julafton. Det skulle jag aldrig vara. Jag gillar också julen, men med bara tonåringar i huset har den atmosfäriska spänningen gått förlorad. Visst kan den påhittige överraska med ganska små medel, men i stort sett är det pengar eller dyra kapitalvaror som står på önskelistan.
Nej, ge mig en febrig femåring som kräks av anspänning i väntan på Jultomten och låt mig sedan betrakta barnet som med glansig blick och ivriga fingrar river upp paketen och ropar "Åh, precis vad jag önskat" inför varje billig plastleksak som förmodligen tillverkats av andra små barn som nog inte ska räkna med några julklappar.
Läser att Stig-Björn Ljunggren går till frontalangrepp mot Piteå sedan stans enda pub tvingats slå igen portarna. Väldigt kul och jag skrattar gott åt hans sköna rallarsvingar. Det trista är att han har rätt. I Piteå finns inte en pub värd namnet. Vem vet, det kan ju ha att göra med att Pitebor inte är särskilt intresserade av publiv.
Såg en smart skylt på muggen till en trevlig pub i Stockholm. Medan jag lät vattnet rinna läste jag:
"Drinking won’t solve your problems, but it will give you lots of interesting new ones".
Precis! Dricker man för mycket brukar det bli problem och det är ett enda moment 22. Man dricker för att bli berusad, men inte för mycket och det är en rackarns balansgång att hitta nivån så att man inte blir som sprängarbasen. Knall! Eller påstruken som målaren eller på lyset som elektrikern.
Vi stoppar där. Fast det är klart, reseledaren som blir packad och trädgårdsmästaren som blir bladig bör kanske också passa sig.
Firade lilla julafton med pojkarna i lördags. Vi tog ett par järn i baren, men klockan elva slog de igen och någon annan pub fanns inte att tillgå. Så mister Hummingbird inviterade oss och över några julöl lät vi oss förtrollas av illusionisten och vaggas av allehanda countrydängor. Fram på småtimmarna blev det tal om nattamat och fram kom en nygjord skinka som smakade fantastiskt bra just då och där. Den bara försvann och plötsligt förstod jag den exakta innebörden av den där tokroliga sången "Min julskinka har rymt".
För att vara diplomatisk, fru Hummingbird var väl inte odelat positiv när hon väl förstod att hela skinkan var uppäten. Men det är ju bara jul en gång om året.
Dan för dopparedan har familjen uppsittarkväll. Vi pysslar och pratar och plötsligt avslöjar hustrun en fruktansvärd hemlighet från barndomen.
"Jag fick alltid vara Benny när vi lekte Abba", säger hon dystert och de obarmhärtiga tonåringarna skrattar brallorna av sig.
Ha en underbar och skön jul. Det är ni väl värda?