Min första blånagel

Foto: Sanna Eriksson

Piteå2018-01-10 23:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Efter min konfirmation, som i år passerar sin fjärde årsdag, fick jag en bok av ledarna vid namn ”Det är aldrig kört”. I den finns korta berättelser från vardagen om scenarion som man kan lära sig av. En av dessa berättelser handlar om en man som aldrig ville erkänna om en händelse var positiv eller negativ, ”Det vi ser är bara ett fragment av livet. Vem vet vad som händer sedan?” säger han. Jag läste den för längesen men den kom tillbaka till mig när jag tänkte på hur länge en blånagel har prytt mitt vänstra ringfinger, och hur jag fick den från första början. Jag var med ett gäng hos en kär kompis då jag ombads att parkera om min bil för att fler skulle få plats på deras infart. Där och då klämde jag fingret i ytterdörren och funderade på om jag någonsin skulle kunna återhämta mig, som tur var satt fingret kvar på handen men det gjorde ont resten av kvällen. Detta var den 29 november 2017, vilket jag minns eftersom jag dagen efter skulle gå Pride-paraden och sedan dansa på Byxtorget med mina icke biologiska systrar.

Det jag vill få fram kan sammanfattas med uttrycket om glaset som är halvfullt eller halvtomt. Perspektiv kan göra stor skillnad: de stora ärren jag har på knäna? De fick jag när jag var ute med min skateboard på varma sommarkvällar. Blodförgiftningen jag fick från ett sår på foten? Det hände när jag var på ett läger fyllt av kärlek och gemenskap. Min kompis som voltade med bilen? Det hände när han var på väg hem från att träffa sin hunds valpar för första gången. Visst finns det skador som endast har negativ effekt och såklart det finns minnen som är felfria men för att verkligen kunna tänka tillbaka och le måste det finnas lite av båda.

En blånagel gör ont, mycket och länge, och den sitter kvar ett bra tag, men den kom till vid ett tillfälle som jag aldrig kommer glömma. Jag var bland kompisar som jag är så tursam att ha, jag körde dit för att jag klarat körkortet, jag bor i ett land där det är accepterat att stötta HBTQ och jag har möjlighet att uttrycka mig tillsammans i en gemenskap som ingen annan. ”Se saker från den ljusa sidan” kanske låter utnött men försök alltid att se det goda i en händelse och livet blir plötsligt mycket lättare.

KRÖNIKA

Läs mer om